Veckans galnaste träningspass
Efter en slö dag blev det lite mer fart på gubben frampå sena eftermiddagen. Cykling, jogg och styrketräning stod på menyn. Start vid kvart över tre och färdig en stund efter sju. Detta blev nog det galnaste träningspasset på länge...
Började med att cykla ned till gymmet med väskan, för att sen trampa uppför utmed Norra Bergvägen och Alphyddevägen till Billingens skidstadion. Där mötte jag upp Stefan, Jacob, Elin och Claes. Vi joggade Lila milen lugnt och försiktigt. Benen kändes lite trötta efter cykelturen i Billingebacken men det gick rätt så bra ändå. Pulsen höll sig för det mesta på A1-nivå - men steg lite extra i de värsta uppförsluten. När vi hade sprungit färdigt satte jag mig på cykeln och drog ner för Strupen i full fart, och en liten omväg till gymmet. Det var gött att få "trampa ur benen" efter löppasset. På gymmet la jag på ganska mycket vikter och kämpade på i 45 minuter. Benen fick vila till slutet av styrkepasset, men fick jobba på igen uppför på cykeln mot garaget där hemma. Känns bra i kroppen nu förutom att jag åt och drack lite för mycket onyttigt hemma hos sonen i kväll. Vi såg på film. Det är en ful ovana att det åker fram lite onyttigheter på bordet då. Där har jag verkligen en utmaning...
Funderar lite kring mitt mål i år: "Att bli uthålligare" och det mätbara i det; "att kunna springa 30 kilometer i ett svep". Uthålligare har jag blivit, det märker jag. Sen ska kroppen anpassas till att klara längre sträckor också. Det är en sak att orka springa 30k - en helt annan sak hur kroppen reagerar på det. Jag tror att jag befinner mig nånstans där min kondition klarar målsträckan men där jag inte har styrkan än. I dag kändes flåset ganska bra medan benen stumnade en del när det blev tuffa motlut. Vid ett tillfälle kändes de så tömda att jag var tvungen att gå nån halvminut i en lång, seg uppförsbacke. Efter den korta återhämtningen hade jag dock kraft att ta resten av backen utan några problem.
Vill passa mig för att dra på mig skador genom att överanstränga kroppen för mycket. Framförallt behöver benen, knäna, höfterna och ryggslutet anpassas successivt för längre sträckor. Jag tror lågpulspassen i kombination med backträning och styrketräning kommer att förbättra mina chanser att utvecklas en del där. 23-24 kilometer klarar jag utan att dra på mig några större krämpor i dag. Ja, jag vet att jag sprang mer än 26 kilometer i Kalmar/Öland den tredje maj i år - men det var en engångsföreteelse. Dessutom kändes det en hel del i benen och ryggen efteråt. När Malmömilen är gjord i juni, då ska jag köra lite längre pass igen. Med låg ansträngning och puls - och löpning upp mot 25 kilometer några gånger innan jag ökar till 26 osv. Meningen är att jag ska känna att de här distanserna känns lätta och att återhämtningen är snabb (dvs ingen träningsvärk eller några smärtor efteråt). Då är jag nöjd...
Började med att cykla ned till gymmet med väskan, för att sen trampa uppför utmed Norra Bergvägen och Alphyddevägen till Billingens skidstadion. Där mötte jag upp Stefan, Jacob, Elin och Claes. Vi joggade Lila milen lugnt och försiktigt. Benen kändes lite trötta efter cykelturen i Billingebacken men det gick rätt så bra ändå. Pulsen höll sig för det mesta på A1-nivå - men steg lite extra i de värsta uppförsluten. När vi hade sprungit färdigt satte jag mig på cykeln och drog ner för Strupen i full fart, och en liten omväg till gymmet. Det var gött att få "trampa ur benen" efter löppasset. På gymmet la jag på ganska mycket vikter och kämpade på i 45 minuter. Benen fick vila till slutet av styrkepasset, men fick jobba på igen uppför på cykeln mot garaget där hemma. Känns bra i kroppen nu förutom att jag åt och drack lite för mycket onyttigt hemma hos sonen i kväll. Vi såg på film. Det är en ful ovana att det åker fram lite onyttigheter på bordet då. Där har jag verkligen en utmaning...
Funderar lite kring mitt mål i år: "Att bli uthålligare" och det mätbara i det; "att kunna springa 30 kilometer i ett svep". Uthålligare har jag blivit, det märker jag. Sen ska kroppen anpassas till att klara längre sträckor också. Det är en sak att orka springa 30k - en helt annan sak hur kroppen reagerar på det. Jag tror att jag befinner mig nånstans där min kondition klarar målsträckan men där jag inte har styrkan än. I dag kändes flåset ganska bra medan benen stumnade en del när det blev tuffa motlut. Vid ett tillfälle kändes de så tömda att jag var tvungen att gå nån halvminut i en lång, seg uppförsbacke. Efter den korta återhämtningen hade jag dock kraft att ta resten av backen utan några problem.
Vill passa mig för att dra på mig skador genom att överanstränga kroppen för mycket. Framförallt behöver benen, knäna, höfterna och ryggslutet anpassas successivt för längre sträckor. Jag tror lågpulspassen i kombination med backträning och styrketräning kommer att förbättra mina chanser att utvecklas en del där. 23-24 kilometer klarar jag utan att dra på mig några större krämpor i dag. Ja, jag vet att jag sprang mer än 26 kilometer i Kalmar/Öland den tredje maj i år - men det var en engångsföreteelse. Dessutom kändes det en hel del i benen och ryggen efteråt. När Malmömilen är gjord i juni, då ska jag köra lite längre pass igen. Med låg ansträngning och puls - och löpning upp mot 25 kilometer några gånger innan jag ökar till 26 osv. Meningen är att jag ska känna att de här distanserna känns lätta och att återhämtningen är snabb (dvs ingen träningsvärk eller några smärtor efteråt). Då är jag nöjd...
 |
| Jo, men Selma har ju varit ute i dag också. Vi gick på bergssluttningen såklart... |
 |
| Klockan var nästan elva, och solljuset anades fortfarande på kvällshimlen i norr |
Kommentarer
Skicka en kommentar