Löpning mot Mordor
I går var det löpträning som gällde igen. Länge och med låg puls var målet. Men jag startade med en rejält pulshöjande utmaning...
För efter ett par hundra meters joggande på Dalvägen i Skövde så nådde jag infarten till slalombacken och hade 1.320 meter uppför framför mig med 132 meters höjdskillnad. Som jag skrivit om förut så är min tanke att delta i loppet "Strupen upp" i augusti 2015. Men jag vill nog känna att jag klarar sträckan på under tio minuter innan jag ställer upp. Nu var tanken att låta detta bli en form av "referenslopp", dvs se var jag befinner mig just nu, för att sedan kunna jämföra resultatet under min backträning under den kommande våren och sommaren.
Jag joggade försiktigt uppåt på asfaltsvägen. Jag var ouppvärmd och pulsen hittade ganska snabbt sin toppnotering på 174bpm (95 % av max). Lufsade på så sakta och fick verkligen känna på hur otroligt ansträngande denna 10-procentiga lutning är. Kom upp till parkeringen, där det planade ut lite, och jag fick återhämta mig något innan det var dags för rejält uppåt igen. Kände mig helt slut och när jag kom fram till förbudsskylten intill det stora lifthuset då fick jag ge upp löpningen. Då fanns inga krafter kvar! Resten av Strupen varvade jag med gång och korta inslag av jogg. Kom upp och fortsatte en liten bit till och konstaterade (ändå ganska nöjt) att tiden blev ca 10:30min. Bara att fortsätta träna, träna, träna för bättre resultat uppför. Sub10min ska jag väl kunna fixa i Strupen innan augusti?
Resten av löprundan skulle nu ner på betydligt lägre puls, för det var ju mitt andra mål med träningspasset. Det tog ett tag innan pulsen ville vara med på de låga nivåerna och jag joggade och gick om vartannat när jag först tog mig ann det gröna milspåret. Pulsen ville inte ligga där jag tänkt mig (max 135bpm) och stack gärna iväg runt 140-145bpm. Efter några kilometer så blev det bättre och pulsen kunde ligga ganska lågt ändå. Jag lämnade milspåret och sprang ut på asfaltsvägen mot Lerdala (Raka linan) och vände en bit efter vägen som går in mot Hallan. På Raka linan byttes solskenet ut mot mörka moln och snöfall. Det var som att springa rakt in i Mordor... Efter en bit struntade jag dock i pulsen och joggade på i den hastighet som jag upplevde som väldigt lätt. Hade ett tempo som kändes lagom för min kondition att klara hur länge som helst. Men kroppen ska klara det också - och där ligger gränsen på ca 18-20 kilometer just nu. Kör jag ett pass som är längre än så kan jag efteråt känna att jag nog överansträngt mig lite. Slutade efter två timmar och kunde lägga till 18,5 kilometer på löpkontot. Och i dag har jag i stort sett noll träningsvärk.
För efter ett par hundra meters joggande på Dalvägen i Skövde så nådde jag infarten till slalombacken och hade 1.320 meter uppför framför mig med 132 meters höjdskillnad. Som jag skrivit om förut så är min tanke att delta i loppet "Strupen upp" i augusti 2015. Men jag vill nog känna att jag klarar sträckan på under tio minuter innan jag ställer upp. Nu var tanken att låta detta bli en form av "referenslopp", dvs se var jag befinner mig just nu, för att sedan kunna jämföra resultatet under min backträning under den kommande våren och sommaren.
Jag joggade försiktigt uppåt på asfaltsvägen. Jag var ouppvärmd och pulsen hittade ganska snabbt sin toppnotering på 174bpm (95 % av max). Lufsade på så sakta och fick verkligen känna på hur otroligt ansträngande denna 10-procentiga lutning är. Kom upp till parkeringen, där det planade ut lite, och jag fick återhämta mig något innan det var dags för rejält uppåt igen. Kände mig helt slut och när jag kom fram till förbudsskylten intill det stora lifthuset då fick jag ge upp löpningen. Då fanns inga krafter kvar! Resten av Strupen varvade jag med gång och korta inslag av jogg. Kom upp och fortsatte en liten bit till och konstaterade (ändå ganska nöjt) att tiden blev ca 10:30min. Bara att fortsätta träna, träna, träna för bättre resultat uppför. Sub10min ska jag väl kunna fixa i Strupen innan augusti?
Resten av löprundan skulle nu ner på betydligt lägre puls, för det var ju mitt andra mål med träningspasset. Det tog ett tag innan pulsen ville vara med på de låga nivåerna och jag joggade och gick om vartannat när jag först tog mig ann det gröna milspåret. Pulsen ville inte ligga där jag tänkt mig (max 135bpm) och stack gärna iväg runt 140-145bpm. Efter några kilometer så blev det bättre och pulsen kunde ligga ganska lågt ändå. Jag lämnade milspåret och sprang ut på asfaltsvägen mot Lerdala (Raka linan) och vände en bit efter vägen som går in mot Hallan. På Raka linan byttes solskenet ut mot mörka moln och snöfall. Det var som att springa rakt in i Mordor... Efter en bit struntade jag dock i pulsen och joggade på i den hastighet som jag upplevde som väldigt lätt. Hade ett tempo som kändes lagom för min kondition att klara hur länge som helst. Men kroppen ska klara det också - och där ligger gränsen på ca 18-20 kilometer just nu. Kör jag ett pass som är längre än så kan jag efteråt känna att jag nog överansträngt mig lite. Slutade efter två timmar och kunde lägga till 18,5 kilometer på löpkontot. Och i dag har jag i stort sett noll träningsvärk.
 |
| Snöfall på Raka linan |
Kommentarer
Skicka en kommentar