Bra start på veckan!
I går ett styrkepass med Anna och i dag ett löppass med Selma. Veckan har börjat bra!
Det känns lite bättre i ryggen nu - men jag får fortfarande vara väldigt försiktig när jag ska böja mig, å så. Det gäller ju oss alla, att när man böjer sig ner så böjer man knäna och behåller ryggen rak. Och bålstyrkan får sin dos på varje styrkepass på gymmet. I går med! Ryggen mår bra av det. Å så lite snack med Anna också såklart! Det mår jag också väldigt bra av. :)
I dag ägnade jag förmiddagen åt lite löpning ihop med Selma. Efter en kilometers promenad startade jag pulsklockan och satte igång med uppvärmningen som efter ett par kilometer följdes av sex kilometers fartlek. Jag improviserade hela tiden - såg en stolpe som jag sprang snabbt till, en snöfläck som fick fungera som startpunkt och en liten jordhög som fick vara mål, och så vidare. De kortaste sträckorna var kanske 40-50 meter upp till de längsta på cirka 200 meter. Återhämtningen mellan varje intervall var ungefär lika långa (men jag måste nog erkänna att det blev fler längre återhämtningssträckor). Jag varierade träningen också genom att springa på asfalt, grus, skogsstigar, slätt, uppför och nedför. För det mesta med snabba intervaller (för att vara mig) men även några i lite mer normal hastighet. Dagens pass var riktigt, riktigt jobbigt. När det var dags för nedvärmningen tog jag det ganska lugnt och avslutade sen med en relativt snabb sista kilometer innan jag stängde av pulsklockan och promenerade hemåt med en mycket nöjd Selma i kopplet.
Det känns lite bättre i ryggen nu - men jag får fortfarande vara väldigt försiktig när jag ska böja mig, å så. Det gäller ju oss alla, att när man böjer sig ner så böjer man knäna och behåller ryggen rak. Och bålstyrkan får sin dos på varje styrkepass på gymmet. I går med! Ryggen mår bra av det. Å så lite snack med Anna också såklart! Det mår jag också väldigt bra av. :)
I dag ägnade jag förmiddagen åt lite löpning ihop med Selma. Efter en kilometers promenad startade jag pulsklockan och satte igång med uppvärmningen som efter ett par kilometer följdes av sex kilometers fartlek. Jag improviserade hela tiden - såg en stolpe som jag sprang snabbt till, en snöfläck som fick fungera som startpunkt och en liten jordhög som fick vara mål, och så vidare. De kortaste sträckorna var kanske 40-50 meter upp till de längsta på cirka 200 meter. Återhämtningen mellan varje intervall var ungefär lika långa (men jag måste nog erkänna att det blev fler längre återhämtningssträckor). Jag varierade träningen också genom att springa på asfalt, grus, skogsstigar, slätt, uppför och nedför. För det mesta med snabba intervaller (för att vara mig) men även några i lite mer normal hastighet. Dagens pass var riktigt, riktigt jobbigt. När det var dags för nedvärmningen tog jag det ganska lugnt och avslutade sen med en relativt snabb sista kilometer innan jag stängde av pulsklockan och promenerade hemåt med en mycket nöjd Selma i kopplet.
 |
| Utsikten från lila milen mot Sydbillingen och Skultorps nabbe längst bort |
Kommentarer
Skicka en kommentar