En Mil om Dagen

Usch å fy vad jobbigt det va... Det känns verkligen inget bra nu! Kvällens långpanna på Billingen var fruktansvärd, speciellt den sista halvan. Jag började med att gå och jogga hemifrån och upp mot bergets topp. En riktigt utmanande stigning som känns ordentligt i benen. Där uppe sprang jag först två varv på  Gröna milen och sedan nästan ett helt på Gula femman, innan jag vände hemåt igen. Allt uppdelat på fyra stycken 40 minuter långa intervaller och lika många "powerwalk-sträckor"á fem minuter. Pulsen skulle hållas låg hela tiden. Efter halva löpningen började det ta emot ordentligt, och det blev bara värre och värre. Mot slutet blev gångpartierna allt fler. Jag orkade helt enkelt inte. Misstänker att min dåliga andningsförmåga (pga pollenallergi) gör att för lite syre når ut till musklerna. Benen var som gjorda av betong, men jag kämpade trots allt ihop drygt 28 kilometer. Den sammanlagda tiden jag var ute och tränade (3.22) var nog bland de längsta jag gjort....

Långfredagens långlöpning var mitt första träningspass efter ett par veckors uppehåll pga sjukdom. Det var skönt att komma igång igen, men det är en lång väg att ta sig tillbaka till den form jag hade innan uppehållet. Att springa den kuperade Lila milen med låg puls passade mig bra, för när pulsen gick upp för högt då gick jag (+ tre stycken planerade 5-minuters-promenader), och det var skönt. Fick ihop 13 kilometer gång och jogg, och där fick det stanna för den här helgen. Den gamla versionen av Lila milen har på sina ställen fått sig ett lyft, men jag kan sakna naturkänslan på dessa ställen. I det stora en riktigt trevlig slinga... På långfredagen hann jag med ett besök hemma hos mor också. På påskaftonen firade vi vår hund Selma som fyllde 10 år, och sedan blev det årspremiär på motorcykeln (Selma fick stanna hemma). Vi hamnade på några riktigt besvärliga grusvägar och det blev en rejäl utmaning så här i premiären. Speciellt med passagerare på... I dag har hela familje...

Nu känns det som det kanske är på väg att vända. Det har varit sega dagar med pollenallergi och förkylning, och det är en bit kvar innan jag kan sätta igång med löpträningen på allvar igen. Men någonstans ska man börja - och i dag blev det en utmanande promenad uppför berget med Selma. När vi tagit oss upp via "Indian-stigens" kraftiga motlut var vi väl uppvärmda och tog oss an en betydligt lättare slinga runt Åsbotorpssjön. "Indian-stigen" på Billingens östra sluttning Det var en skön runda. Selma ville bada - men husse var elak och förbjöd henne. Vi tog gott om tid på oss och de cirka fem kilometerna tog en bit över en timma. Så här får det nog bli nu dagarna innan påsk. Lugna men utmanande promenader. Perfekt för Selma också. Hon gillar ju inte att springa lika mycket som hon gjorde förr. Till påsk kanske jag testar löpning igen.