En Mil om Dagen

När jag var i Borås i går insåg jag att det skulle bli svårt att hinna hem till Mickes tuffa skidgångspass i slalombacken i Skövde. Tog igen det i dag med norska intervaller  i löpspåret istället... Om du klickade på länken ovan så vet du nu vad dessa superintervaller innebär. Om du vill veta hur de kändes så kan jag nämna att de var jobbiga. Riktigt jobbiga!!! Pulsen på intervallerna låg mellan 85-90 procent av min maxpuls och jag lät som värsta ångloket när jag kämpade mig fram i skogen. Hade jag inte haft reflexvästen på mig hade eventuella älgjägare kunnat ta miste på mig och en brunstig älgtjur... Fick ta i från tårna för att behålla tempot uppe och sneglade på klockan gång efter gång i min förtvivlan över att de fyra minuterna aldrig tycktes ta slut. Jag sprang verkligen allt jag kunde förmå för dagen. När sen "vilan" kom tycktes de tre minuterna försvinna i ett huj. Det var som att jag bara ville spy åt allt som började med "norska" nånting... Ville aldrig ...

Lågpulsträning är egentligen inte så jobbig - om man inte håller på så länge. Fast jag brukar hålla på ett tag. I dag nästan i en och en halv timma. Och då känns det! Kopplade Selma och gav mig av uppåt. Upp mot Billingens fritidsområde. I värsta stigningen genom skogen (ca 19 % lutning) behövde jag inte ens jogga för att hålla pulsen i A1-zonen. Det räckte att jag gick. Det kändes i både ben och lungor kan jag lova. När jag klarat av den första värsta biten uppför kunde jag börja att jogga så smått. Bestämde mig där och då att följa Billingehusloppets bana. Den är kuperad och jag behöver verkligen träna i backar för jag fullkomligt avskyr backar. Måste bli bättre och börja gilla dem. Solen sken och temperaturen låg runt behagliga 14-15 grader. Helt otroligt att vi får uppleva en form av "Brittsommar" så här sent i oktober. Vissa delar av banan badade i solsken och jag kunde känna hur solens strålar värmde. Det är många midsommaraftnar som har haft betydligt sämre väder ä...

I morse var jag ute en tur med Selma. En lugn och stillsam promenad på dryga två kilometer. Efteråt var jag tämligen trött och tankarna om Seedningsloppet som väntade om ett par timmar for runt i mitt huvud. Hur skulle det här gå? Skulle min tradition med en cheesecake och en kopp kaffe innan loppet kunna ändra något? Det var verkligen ingen skön känsla efter promenaden med hunden. Den dåliga formen jag känt av sedan mitten av september gjorde sig än en gång påmind. Tankarna for till gårdagens träningspass där det inte var mycket som stämde. Ja, känslan var långt ifrån bra då jag for iväg och hämtade ut min nummerlapp på Södermalms IP på morgonen. Frukosten var intagen ett par timmar tidigare (gröt med hallon och mjölk + rostat vitt bröd och juice till), och nu med nummerlappen i min hand åkte jag hem till kaffet som kokade i köket och en bit cheesecake som väntade, enligt "en gammal fin tradition" (sen aug14) inför ett millopp. Men tr...