En Mil om Dagen

Hej på er! Nu var det ett tag sedan... Ni har väl märkt hur grått och fint det är ute nu? Naturen ser ut som en svartvit blid, där allt går i gråskala. En del dagar är mörka hela dygnet igenom och i husen lyser lampor och levande ljus. Det är hög mysfaktor. Jag gillar den här tiden (också) och njuter faktiskt av grådis och mörker. "Inte normalt", tycker väl en del, men jag är väl inte riktigt normal. Vem vill vara det, förresten??? Om en månad vänder det och blir ljusare igen... Njut av nuet! Men vi längtar väl alla till sommaren ändå? Livet rullar på - och träningen med. Löpträningen har väl lite gått i stå, men jag har försökt underhålla konditionen så gott jag kunnat med långa promenader, löpning på bandet och en del styrketräning. Förra och förrförra veckan var jag faktiskt extra flitig vad gällde just styrketräning. Och i går var jag ute och sprang för första gången på en månad. En mil på järnvägsbanken blev det. Avslutade med en snabb kilometer, helt på känsl...

Året var 2010. Löpning fanns inte i mina tankar - men mot slutet av året väcktes ändå ett visst intresse, trots att jag egentligen tyckte det var det tråkigaste som fanns. Men det hade aldrig funnits några tankar om att jag en dag skulle få uppleva att "åtta kilometers löpning är en ganska kort runda" eller att jag ens skulle tro att "sub45 på milen är nog ingen omöjlighet!" Nä, jag var bara inne på att kunna jogga en mil utan att gå och kanske, kanske klara det på under en timma nån dag. Inte trodde jag väl heller att jag skulle gå på gym, väga tio kilo mindre, ta crawl-lektioner för att bli lite bättre i bassängen eller springa en massa löptävlingar och motionslopp. När jag tänker tillbaka så är det en ganska häftig och livsavgörande resa som jag gjort i och med allt tränande. Och intresset för att röra på mig och bli starkare har bara ökat. Det är kul att träna! Jag blir glad av att göra det och jag vill gärna dela med mig av mina erfarenheter med den förho...