En Mil om Dagen

Mina 23 mils löpträning under året, som jag berättade om tidigare, har ökat till 25,5 mil nu. Det är inte speciellt mycket - och förra årets 40 mil under samma period var inte speciellt mycket det heller. Särskilt inte om man jämför med de bästa åren; 2015, 2016 och 2019 med sina 100, 97 och 95 mil... Men jag får ändå ihop tillräckligt många steg till fots för att hålla mitt motto då det gäller träning och vardagsmotion. En Mil om Dagen håller, och detta trots min sjukdomsperiod i november/december förra året, och den efterföljande långdragna återhämtningen (som fortfarande pågår). Eller kolla bara på senaste statistiken här nedan. Ligger bra till senaste veckan Ännu bättre senaste månaden Lite sämre över senaste året, vilket till stor del beror på sängläge under en lång tid i november och december 2020... Det känns bra att röra på sig i vardagen. Det behöver inte alltid vara hårda träningspass, även om löppassen finns kvar till en viss del. Mina steg får jag även ihop mellan hemmet o...

 Nämen hej igen... 😏 Förra inlägget tog jag visst på stort allvar - för något glädjande har jag inte haft att dela med mig av på lång tid nu. Jag kan absolut inte minnas när jag var ute på löpträning senast. Då måste jag kolla i Garmin Connect. Min energi tycks ha runnit ut, jag är orkeslös och blir andfådd av minsta lilla ansträngning. Så har det varit i nästan ett halvår nu, och ingen bättring är i sikte. 😢 Det pågår en utredning, och jag har varit iväg och tagit flera olika blodprover på vårdcentralen. Det finns en teori om B12-brist, men jag återkommer när jag vet mer. Under tiden får jag ägna mig åt den träning jag kan - lugna promenader (som en gammal pensionär ungefär). I går var jag och Selma ute på en tur i solskenet. Nästan sju kilometer med en lätt småkylig vind. Det var skönt, och inte alls så dumt. Men jag var mentalt slutkörd efteråt. Och jättetrött!  I natt har jag jobbat, och jag är glad över att klara det fortfarande. Troligen skulle många ha sjukskrivit sig...

 ...så säg inget alls, skulle man kunna sammanfatta det långa uppehållet här i bloggen. Men jag måste få säga att det är inget roligt längre. Allt är bara i en ond cirkel. Jag har ingen ork för styrketräning, och det i sin tur har återigen gett mig problem med löpträningen (svårt att genomföra pga domnade lår, smärta i knä, you name it) - vilket i sin tur betyder att min kondition bara blir sämre och sämre... Äh, det är hopplöst galet just nu. Hösten/vinterns sjukdomsperiod har verkligen satt sina spår. Samtidigt som jag är glad över att andra människor kommer igång snabbt efter sina sjukperioder, känns det samtidigt jobbigt att inte jag gör det. 😥 Jag har i alla fall tagit kontakt med vården, och nu är det bara att hoppas att man får hjälp så småningom. Så här långvariga symtom kan jag inte påminna mig ha haft förut, och en utredning är på sin plats. Har inte fått någon prognos från vårdcentralen mer än att jag är satt på väntelista. Kan tänka mig att det är många som står på en ...

 Tänkte få gnälla lite igen. För livet känns inte bra just nu, och det är inte mycket jag kan göra utan att måendet försämras betydligt. Jag har en slags ständigt närvarande hjärndimma, en hjärntrötthet, där alltför häftiga rörelser, ljud eller synintryck utlöser yrsel och/eller en ännu starkare trötthet. Det är som om hela livet går i slow motion, som att någon hällt bromsolja i hjärnan som bränsle. Mitt allmänna mående är i och för sig lite bättre än för t ex någon månad sedan - men bara om jag tar det väldigt lugnt och inte är alltför aktiv. Det är liksom inte jag  att vara sådan - och ni anar inte vilken längtan som finns att få komma igång med ett normalt liv igen, med träning och allt annat som gör det värt att leva... Det är dag 76 med detta tillstånd. Under den här tiden har det varit mest promenader som gäller som träning. Sedan den 21 december även löpning nån gång i veckan, styrketräningen klarar jag inte alls. Hjärnan fixar inte den påfrestningen! Yrsel och huvudvä...

Att ha varit hemma och sjuk under en lång period, och därtill jul- och nyårsovanor, tillför inget positivt för ens vikt. Redan innan jag blev sjuk låg vikten ungefär ca 5 kg över min normalvikt, och nu har jag gått upp ungefär 3 kg till. Inte bra! För att gå ner i vikt, så är den enda metod som har fungerat för mig varit att "räkna kalorier" med Lifesum , så nu har jag bestämt mig för att köra med den under några månader framåt.  Målet är att tappa 10 % av min nuvarande vikt - men framförallt minska på midjemåttet med minst 15 %. Jag kommer äta ungefär som vanligt, bara ha kontroll på hur många kalorier jag får i mig var dag, och hur många jag förbrukar. En minskning av godis och andra sötsaker blir en annan utmaning i detta. En fördel jag tar med mig är att jag kommit igång med mina promenader till nära nog min normala nivå nu, så lite mer kaloriförbrukning än den senaste tiden sker också. Just wish me luck... 😅 Om utsikterna för en viktnedgång är lika goda som den jag hade...

Oj, oj, vad längesen det var jag var inne å kollade här... Det är inte så att det inte funnits något att skriva om - tvärtom - men tiden, lusten och orken har inte funnits. Lusten och orken för träning har också gått på sparlåga - men nu har det gått rätt bra i några veckor. Har kommit igång ordentligt med styrketräningen igen (har till och med träningsvärk), med pass varannan dag, och mellan dessa dagar tränar jag kondition (promenader och cykling). För det där med löpträning funkar inte just nu. :( Strupen upp är en favorit. Även om man "bara går" drar pulsen, liksom vägen, upp ordentligt Smärta från axel- och skulderpartiet samt ländrygg går rakt ner i högerbenet. Smärtan sätter sig i närheten av mitt knä, och det smärtar så in i bomben när jag springer (inte lika mycket då jag går). Det är en mental plåga att inte kunna springa, för en som älskar löpning. Men jag ser en ljusning i den mörka tunneln jag befinner mig i nu. Jag går hos en sjukgymnast som är bra på...