En Mil om Dagen

Hej på er! Nu var det ett tag sedan... Ni har väl märkt hur grått och fint det är ute nu? Naturen ser ut som en svartvit blid, där allt går i gråskala. En del dagar är mörka hela dygnet igenom och i husen lyser lampor och levande ljus. Det är hög mysfaktor. Jag gillar den här tiden (också) och njuter faktiskt av grådis och mörker. "Inte normalt", tycker väl en del, men jag är väl inte riktigt normal. Vem vill vara det, förresten??? Om en månad vänder det och blir ljusare igen... Njut av nuet! Men vi längtar väl alla till sommaren ändå? Livet rullar på - och träningen med. Löpträningen har väl lite gått i stå, men jag har försökt underhålla konditionen så gott jag kunnat med långa promenader, löpning på bandet och en del styrketräning. Förra och förrförra veckan var jag faktiskt extra flitig vad gällde just styrketräning. Och i går var jag ute och sprang för första gången på en månad. En mil på järnvägsbanken blev det. Avslutade med en snabb kilometer, helt på känsl...

I kväll är jag trött! Har jobbat och det var en seg dag och kväll. Dess bättre var det att gå hem vid 21-tiden. Novembermörkret, dimman och månskenet bjöd på ett vackert skådespel. Gillar verkligen november, speciellt den här milda sköna dimman som man får uppleva ibland. Den andas lugn och ger den nakna naturen en otroligt vacker inramning. Allt blir likt en mjuk skön svartvit bild. En sån stillhet, ett sånt lugn, en sån skönhet. Nakna november. Gillar! Men förmiddagen bjöd på solsken, och jag nyttjade det fina vädret för lite träning. Blev en kort runda på Billingen med Selma, ömsom i koppel och ömsom lös. Det var hur skönt som helst men kroppen var tung - det var riktigt jobbigt att springa i dag. Speciellt i  uppförsbackarna. Och det blev några sådana i dag. I rundan la jag nämligen in lila milens branta uppförsbacke (den efter 6k), där pulsen fick jobba hårt. Sen blev det lite blandat på stora ...

Ryggen känns allt bättre. Mitt knä får jag jobba med lite till men hopp finns. Styrketräningen känns i alla fall positiv och jag tror att även mitt knä kommer bli bra så småningom. Utmaningen är att kunna springa en mil i fem-tempo igen... Men just nu är det minimalt med löpträning. Styrketräningen och simning är det som får uppta det mesta av min träningstid. Målet är att det på bästa sätt ska stärka min kropp till stordåd i löparspåret i vår, eller när det nu blir. Varje vecka kör jag ändå ett pass. Blandar jogg och gång. Är oerhört försiktig, framförallt med mitt knä. Känner mig för. Njuter av passen. Tar med mig hunden, stannar till och fotograferar, kollar in naturen och mår allmänt bra. Men det gnager lite att jag inte kan fullfölja löpningen fullt ut. Stör mig något. Men motgångar är till att övervinnas! Därför kör jag på med styrketräningen och siktar på ETT STARKARE 2014!!!