En Mil om Dagen

Så har ett drygt dygn i Stockholm lagts till handlingarna. Årets roligaste helg blev extra rolig den här gången. Vi var fyra personer som åkte tillsammans, alla med olika mål i loppet - och SAMTLIGA nådde sina mål. Så himla kul! Ja, så roligt att vi allihop bokade in oss för nästa års lopp i Stockholm. Bengts vänner äger!!! Snyggaste tröjorna hittills om ni frågar mig Jag tänkte berätta lite kort om mitt eget lopp. Vill ni läsa? Efter att vi alla kommit upp till Stockholm, checkat in på hotellet, ätit lunch, hämtat start-kit, fikat, vilat och förberett oss på olika sätt, var tiden inne för start. Som vanligt stod jag där i startfållan och undrade varför. Skulle jag utsätta mig för närmare en timmas plåga igen? Eller skulle jag kunna ta det lite lugnare, som förra året? Uppladdning på Mariatorget Nu var ju mitt mål att kunna springa de 10 jobbiga kilometerna snabbare är 50 minuter och det är inte lätt som en plätt precis. Det är ingen flack bana precis... Men om jag höl...

Nu är det bara ett par dygn kvar till Midnattsloppets startskott bränner av. Klockan 21:30 på lördagskvällen startar min grupp (2B) och då är det upp till bevis! Ska jag greja milen på mindre än 50 minuter? Ja, jag tror det, under förutsättning att jag har en bra dag och springer klokt. För sådan är min form i dag - jag levererar tyvärr inte en tid under 50 minuter hur lätt som helst. Det kommer bli en utmaning! Men oavsett tider, tempo och hjärtslag per minut är det en toppenhelg som ligger framför oss. Sett fram emot den länge och det är så himla trevligt med allt runtomkring. Vi är ett gäng på fem personer som åker till Stockholm tillsammans varje år för att umgås och springa loppet. Förra året var vi bara tre och i år blir vi fyra, för alla kunde tyvärr inte vara med. För mig blir detta det åttonde loppet i rad i Stockholm. Har sprungit Midnattsloppet i Göteborg ett par gånger också, och en gång i Malmö, så det här blir elfte gången totalt. De två Midnattsloppen i Kvänum räknar j...

Man glömmer fort bort hur jobbigt ett träningspass kan vara. Gårdagens tröskelträning kvalificerar sig helt klart in bland årets jobbigaste träningspass. Jag ville dö ett antal gånger under löpningen. Gick ut hårt direkt! Ingen uppvärmning eller så. Hade jobbat 12 timmar på natten, sovit i knappt sex timmar, ätit en halv skål med jordgubbskräm och sedan hängt vid teven en stund för att vakna till innan jag skulle springa. Var rätt mosig när jag klev utanför ytterdörren och blickade upp mot den gråmulna himlen där regnet hängde i luften. Oinspirerad till tusen... Men jag stapplade iväg och fixade första kilometern på strax över fyra minuter. Då ska tilläggas att det mesta var nedför på den kilometern, och jag inte hunnit bli trött av själva löpningen än. Trampade på med ungefär samma intensitet under hela passet. Även om jag helst av allt ville ge upp sa något i mitt undermedvetna att jag skulle fortsätta (konstigt). Efter 5 kilometer hade jag nått mitt mål och klockan stan...

Det är fantastiskt att få barnbarn ! Fick den stora glädjen att träffa lilla Mila som hastigast när de var på väg hem i onsdags kväll. Oj, vad fin hon är! Och efter deras hemkomst har jag fått se bilder och filmer på både henne och storebror. Han tycks vara så glad, och väldigt kärleksfull, över att fått en lillasyster. Så härligt att se. Men nu ska vi ta oss från lilla Mila till "Lila mila" (Lila milen) på Billingen. Vi var fyra glada själar från Bengts vänner som träffades där i går och sprang. Jag har berättat om Lila milen förut - den kuperade och fruktade slingan på Billingen... Den kräver sitt men vi tog det lugnt och fint, och gick när det blev alltför jobbigt. Men i Caterpillarbacken sprang vi hela vägen. Det är en backe som är ett par tre hundra meter lång och har en grym höjdstigning. Även om det gick långsamt gick pulsen snabbt upp i de övre nivåerna. Hm, mer backträning får det nog bli i höst... Så här jobbigt ska det inte vara i backarna! Anna, Stefan, ja...

Som ni ser - jag har anmält mig till Helsingborg Marathon!!! Jag som aldrig varit i närheten av att sprungit så långt förut... Det pirrar redan i magen och jag kommer förmodligen vara ett nervvrak dagarna innan loppet. Vet inte varför jag känner så, men jag har en himla stor respekt för distansen, och känner mig inte alls bekväm inför den. Men man måste våga! D.N.F. finns inte för mig, så när jag väl passerat startlinjen finns ingen återvändo (om de inte plockar av mig från banan av någon orsak)... Annars har den här första dagen i veckan bestått av betydligt roligare saker än att anmäla sig till "ångestlopp". En stunds häng med barnbarnet, promenad med Selma (min hund ni vet) och en 17 kilometer lång löprunda på asfalt. La in ett så kallat maf-test i den. Det var inte till så stor nytta då jag hade tryckt på lite extra de första 7 kilometerna. Det var svårt att hålla pulsen låg under de 5 kilometerna som skulle göras med en riktigt låg puls. Tiden blev 31:27,1 vilket i...

Visst är det kul när man får slå sin bästa tid någonsin på en viss distans? Jag gillar milen och halvmaror - och jag drömmer fortfarande om att kunna pressa mina bästa tider där en dag. Men jag vill inte pressa mig själv till det. Inte för hårt i alla fall, varken i träning eller tanke. Däremot vill jag träna regelbundet och klokt, för att vara redo den dag man känner att allting stämmer. För då vill jag ha både fysisk och mental kraft för att kunna slå till... Åldern talar ju inte direkt för några större underverk - men får man bara vara skadefri och ha kul på träningspassen, så ser jag ingenting som omöjligt. Jag har skrivit om hur jag ska tänka, träna och några ord om det jag tycker kan vara en osund jakt på personbästa. Du kan hitta det inlägget under Fakta & fördjupningar". För övrigt kan jag berätta att jag fortsätter träna inför mitt första maraton, Helsingborg Marathon sent i sommar, där det överhuvudtaget inte finns några tankar om "galna tider" e...