En Mil om Dagen

Tänkte dra iväg på en lång löprunda tidigt på förmiddagen - men då jag vaknade hördes regnet smattra mot sovrumsfönstret, så jag drog täcket över huvudet igen. Är sällan som jag ställer in ett tänkt löppass pga dåligt väder men den här gången gjorde jag det. Var ju inte så längesedan som jag var hemma med förkylning och pollenallergi på en gång, så ville inte riskera att dra på mig den där förkylningen igen. Men, men... Frampå dagen skingrade sig molnen och solen tittade fram. Den kyliga luften värmdes upp något så jag bestämde mig för att byta om, och ge mig ut på den där långa löprundan jag ställde in på morgonen. En 26 kilometer lång tur på asfalt blev det och upplägget var 5 minuters gång i uppförsbacke följt av 35 minuters lågpulslöpning. Denna avslutades på samma plats där promenaden hade startat, och där å då repeterades det hela igen. Totalt fyra varv blev det, på samma sträcka, och allt avslutades med en kort nedvärmningssträcka. Jag var aldrig mer än två kilometer hemifrån ...

Benen har varit som ett par betongpelare och vid fästet av det yttre sidoledbandet i vänster vadben har det smärtat ordentligt. Under ungefär tjugofyra timmar kunde jag knappt gå - men i går lämnade jag den nittioåriga gubbens kropp och blev typ åttio istället. I dag känns det ännu bättre och jag är nog runt sextiofem nu. I morgon onsdag vågar jag mig kanske på en löprunda igen. Fast en kort då.  Orsaken till detta dygnslånga lidande var en lång söndagstur på Billingen. Tillsammans med Stefan sprang jag upp på berget och rakt över Sjömossen mot Öglunda och Hallanvägen. Vi fortsatte på den vägen mot Ljungstorp och sedan vidare till Svarvarebacken och åter till Skövde. En nätt liten runda på 26 kilometer och nästan 300 höjdmeter. På Hallanvägen mötte Ola (till vänster) upp. Stefan "micket nöjd"... Men distansen var längre än vad min kropp klarade av. Det längsta jag hade sprungit i år innan detta var 17 kilometer. Nu ökade jag distansen med nio kilometer och det blev...

Som rubriken antyder - ett internationellt lopp med 35 gemensamma starter i 33 olika länder fördelat på sex kontinenter. Ca 70.000 startade precis samtidigt och en av dem var lilla jag. I Kalmar... Jag var redo där jag stod i startfållan tillsammans med 2.329 andra på Stortorget i Kalmar och hoppade till Aviciis låt 'Wake me up' som spelades ur högtalarna . Målet var 21 kilometer men för att klara den distansen innan mållinjen hann ifatt mig skulle kräva en personbästatid på halvmaran. Lät det konstigt det där? Wings for Life World Run  är ett lopp där vi springer för de som inte kan. Hela startavgiften går till förmån för ryggmärgsforskning världen över och det allra första loppet gick förra året. Det unika med just detta lopp är att det inte finns någon förutbestämd distans som ska göras. Du springer, går eller rullar tills mållinjen hinner ifatt dig. Låter det konstigt? Låt mig förklara lite kort: Starten går exakt samtidigt världen över. Alla löpare...