En Mil om Dagen

Julafton betyder massor med mat, godis och frukt. Dagen efter är det lätt att hamna i matkoma. Därför var det skönt att starta julaftonen med 12 kilometer löpning och följa upp den med juldagens tre kilometer Tomtejogg i Karlsborg. På julaftons morgon klev jag upp vid halv sju och tog den 12 kilometer långa rundan. Och jag var klar i god tid innan solen gick upp. Då hade jag sprungit med månen vid min sida, halkat omkull på en isfläck och sänt live på InstaStory. Det var ingen snabb runda (och det var inte meningen heller) men pulsen låg ovanligt högt. Så pass högt att det oroar mig något - kan det vara sjukdom på gång tro? Hade en bra julafton med familjen. Efter traditionsenligt firande satt vi uppe sent och såg en film. Gissa om jag var trött i morse? Tanken på att åka till Karlsborg för tre kilometer tomtejogg var mig fjärran. Bestämde mig dock sent på morgonen för att åka, och hastade i mig en frukost och drog iväg. Hade nog räknat med att det skulle mötas upp en femton, ...

I natt 00:34 infaller sommarsolståndet. Då är jag som vanligt ute och springer och detta blir den tionde solståndslöpningen i rad. Ett jubileums-lopp som dessutom kryddas med fullmåne... :) Nattens löpning kommer bli ganska kort. Jag startar 00:14 och joggar i 40 minuter. Sommarsolståndet infaller då precis mitt i löprundan. I morgon ska jag berätta om hur det gick (om jag kommer ur den vita tvångströjan). Ett regnoväder väntas dra förbi så det kanske inte blir några fina sommarnattsbilder att presentera på bloggen direkt, men det får ni stå ut med. Kanske fångar några regndroppar på bild istället. Och fullmånen lär man ju inte ha nån glädje av heller då. Nu är det ju inte många som är lika galna som jag, men om det ändå skulle visa sig att någon skulle vara intresserad av att hänga med i natt så är det bara att höra av sig. Det finns säkert fler tvångströjor... ;)

Direkt efter jobbet åkte uniformen av och löparkläderna på. Mina dryga två kilometer hem drygades ut rejält med en timmes löpning (lätt jogg) och fokus på en puls under 138 bpm. De första tre kilometerna var frustrerande, pulsen ville inte komma iordning. Pulsklockan skrek så fort jag försökte jogga lite - så jag var tvungen att avbryta och börja gå för att låta pulsen sjunka, för att sen försöka ta några joggande steg igen - och detta skedde om och om igen. Men efter tre kilometer lugnade pulsen sig och jag kunde äntligen börja jogga i en ganska jämn fart. Förra distanspasset jag gjorde tog 39 minuter. Dagens pass förlängdes till en timme. Och det var det som räknades på det här passet, att orka hålla på länge. Målet nittio minuter är inom räckhåll! :)

Vilade benen i dag. Men lät dom jobba i kväll. Jobbet tur och retur med bil. För att kompensera det utförde jag delar av mitt jobb med en lunchpromenad istället för att ta bilen. Men väl hemma på kvällen tog jag med mig Selma ut på en löptur, eller snarare en lååångsam joggingtur. Sju kilometer, drygt 48 minuter och 137 i snittpuls. Och det finns helt klart mer att ge om det så skulle vara, så jag är nöjd som attan!

Ryggen känns allt bättre. Mitt knä får jag jobba med lite till men hopp finns. Styrketräningen känns i alla fall positiv och jag tror att även mitt knä kommer bli bra så småningom. Utmaningen är att kunna springa en mil i fem-tempo igen... Men just nu är det minimalt med löpträning. Styrketräningen och simning är det som får uppta det mesta av min träningstid. Målet är att det på bästa sätt ska stärka min kropp till stordåd i löparspåret i vår, eller när det nu blir. Varje vecka kör jag ändå ett pass. Blandar jogg och gång. Är oerhört försiktig, framförallt med mitt knä. Känner mig för. Njuter av passen. Tar med mig hunden, stannar till och fotograferar, kollar in naturen och mår allmänt bra. Men det gnager lite att jag inte kan fullfölja löpningen fullt ut. Stör mig något. Men motgångar är till att övervinnas! Därför kör jag på med styrketräningen och siktar på ETT STARKARE 2014!!!

I dag på förmiddagen knöt jag på mig löparskorna igen och tog en mycket lätt jogg tillsammans med hunden. Härligt vårväder och 6,40-tempo i 5 km på asfalt kändes riktigt bra.