En Mil om Dagen

Lämna skidorna hemma! Nu går det hur bra som helst att springa på Hellner-milen (grönt spår) på Billingens fritidsområde. Bara lite småblött på ett och annat ställe men egentligen knappt värt att nämna. Dagens långpass blev kortare än tänkt. Jag ville spara lite på benen då jag hade en lätt föraning om smärta i vänster knä. Jag har lätt att dra på mig överbelastningsskador och när jag kände av detta efter fredagens intervaller så ville jag ta det lugnt. Började med att springa upp på berget via Norra Bergvägen och Alphyddevägen. I de brantaste delarna går det såklart lite långsammare men när jag kom upp och fortsatte ut på milspåret så kunde jag hålla ett jämt kilometertempo. Pulsklockan låste jag och höll gömd under tröjan hela passet. Njöt bara av löpningen, solskenet och massor av fågelkvitter... Det rullar på bra med träningen just nu. Det känns bra i kroppen. Den här veckan har jag redovisat nästan 6 mils löpning. Lägger man sen till promenader med hunden, coaching och lit...

Experiment är alltid kul. Men dagens test visade sig vara allt annat än kul! Bara en enda lång pina. Ett sånt här farligt experiment gör jag nog aldrig om... Eller så hade jag bara en väldigt dålig dag. Hade i alla fall bestämt mig för att springa en snabb mil (runt 50 minuter - gärna under) enbart på känsla. Pulsklockan var med men displayen var täckt - och varje gång jag sneglade mot den fick jag ett hånfullt budskap tillbaks. Med facit i hand gick jag ut alldeles för hårt. Blev trött snabbt och fick dessutom rejält ont i magen. Redan efter dryga tre kilometer på Hellner-milen (den gröna på Billingen) var de mesta av mina krafter slut och jag fick börja gå. Det blev "Ola-intervaller" - dvs springa snabbt en bit och sen gå en kort bit. Det passade inte mig alls. Det blev en flashback från MalmöMilen i juni. Men nu har jag testat att täcka över klockan. Bara att inse att jag är smått beroende av uret om jag vill nå ett visst mål. Vill ha koll och inte ta i mer än...