En Mil om Dagen

Hej igen. Det är inte bara träningen som går trögt just nu - även skrivandet här på bloggen går segt. Men det får vara så ibland. Jag VILL ju så gärna komma igång med både ock, så bara att hoppas på att inspirationen infinner sig, för det här är inget som gör mig lycklig precis... Glad blir jag däremot av de fina dagarna vi har haft. Många av de jag känner tycker det är jobbigt att kylan och vintern behåller sitt grepp. Jag längtar också efter våren och varmare väder men visst har det varit helt fantastiska dagar nu? Jag tycker det i alla fall. Ofta med en klarblå himmel, sol och frisk luft. Det har blivit många promenader med Selma (hunden), ibland på stenhårt packad snö, och det har varit hur bra som helst. Rent och fint dessutom. Här en bild från en gråmulen förmiddag... ...som på eftermiddagen blev solig och gav liv åt ett av de första vårtecknen jag sett i år Har flera gånger tänkt tanken om hur gött det skulle vara att åka skidor uppe på Blängsmossen på Billinge...

Den 10 februari - så längesen var det som jag löptränade senast, men i helgen bröt jag den negativa trenden. Efter vinterns förkylning/influensa har inte återhämtningen funkat såsom jag önskat. Det har varit en motig tid och det är fortfarande som om ett tungt ok ligger på mitt huvud och tynger ner hela mig. Men det senaste har åtminstone förkylningssymptomen lindrats allt mer så i lördags testade jag att springa en kort runda. För att inte bränna mig totalt med ett alltför hårt pass - men ändå få känna glädjen av lite snabbare löpning - föll valet på ett snällt intervallpass. 40 sekunders löpning följt av två minuters återhämtning, 16 upprepningar. Totalt ville jag få ihop minst 8 kilometer, uppvärmning och nedvarvning inkluderat såklart. Psykologiskt sett var upplägget perfekt. Det gjorde att jag vågade dra på mig löparkläderna för första gången på väldigt länge. Jag gav mig ut och kämpade mig igenom passet och var väldigt nöjd med mig själv efteråt. Jag var ordentligt trött också....

Hej på er! Det är helt galet vad tungt det är i livet just nu. Som jag skrev i det förra inlägget så är orken i bott och motivationen ligger på ungefär samma nivå. Jag orkar inte träna! En hemsk känsla... Den här helgen har jag jobbat. Har gått till och från arbetet och rört mig ganska mycket då jag varit i tjänst (förutom i fredags då), så jag har med största sannolikhet snittat min mil varje dag. Alltid något att glädja sig åt. Men den här ständigt tunga känslan kan gärna få försvinna nu. Vintern håller fortfarande i sig med sträng kyla, snö och sol. Många vägar och cykelbanor är nu helt fria från is och snö. När man ser asfalten känner man hur lusten för löpning finns där. Gött det i alla fall - att lusten finns även då orken saknas... Skulle vara sååå inspirerande att få jogga fram på de där isfria vägarna som just nu är vackert kantrade av bländande vit snö. Skulle ha gjort ett pass i torsdags men jag kom inte ut. Blev liggande hemma istället. Ska göra ett försö...

Nu börjar jag så smått tro på att förkylningen (influensan?) är på väg att släppa. Det har varit en jobbig period där varken orken eller inspirationen för att träna och skriva har funnits, men förhoppningsvis blir det ändring på det snart. Det kommer nog ta ett tag till innan jag vågar dra igång träningen på allvar - speciellt löpträningen. Går inte ens en mil om dagen just nu. Orken finns inte och den mesta av min lediga tid går åt till att vila. Ja, ni som följer bloggen får nu än en gång hänga med mig på ännu en "comeback" vad gäller aktivitet och träning. Måtte det hålla då... Selma