En Mil om Dagen

Det var en fin novemberkväll på Stortorget i Simrishamn i lördags. Mörkret hade lagt sig och fullmånen lyste svagt orange bakom de tunna slöjmolnen ut över havet. Stadens musikkår spelade "Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma..." för publik, arrangörer och oss 140 löpare som otåligt väntade på att få ge oss ut och springa i mörkret... Folk stod och småpratade med varann på torget. Vi var många som hade samlats där och det var en gemytlig stämning. Tiden för start närmade sig och unisont räknade vi ner de sista sekunderna från tio till noll, och sen drog vi iväg nedför Storgatan till Hamngatan och västerut mot Brantevik. Storgatan kantades av storpublik, och de jublade, gav oss hejarop och det blev en riktigt bra kickstart att bära med sig ut i mörkret. Pannlampornas sken fladdrade överallt på den mörka asfalten och publiken fortsatte peppa oss hela vägen ut ur Simrishamn. Det var nio grader varmt och jag var iklädd vintertights, en underställströja, en långär...

Det är gott med fika! Det blev en god fika till lunch i dag. Den åt jag på Rådhuskonditoriet i Lischöping. Sen blev det att hänga med i affärerna när kvinnorna skulle ut å shoppa. Jag lägger in den biten som hård mental träning... När vi kom hem var det nästan mörkt och framför mig hade jag ett löppass uppför Strupen och sen på Billingehusloppets bana. Eftersom jag har fått låna en pannlampa av Micke så tyckte jag att det här var ett ypperligt tillfälle att testa den i fält, så att säga. På med träningskläderna, reflexväst, reflexer på ben och armar, en liten röd ledlampa på ryggen och så pannlampan på, just det - pannan - å sen iväg. Började så smått med uppvärmning på trafikerade cykelbanor tills jag efter nån dryg kilometer kom till startplatsen för "Strupen upp". Min tanke var att försöka sätta personbästa här. 1 320 meter med en höjdökning på 132 meter. Det gick trögt - och jag gick som vanligt ut för hårt. Jag MÅSTE lära mig att ta den backen i ett lugnt och jämt te...