En Mil om Dagen

Nu är det gjort! Årets hittills längsta löprunda blev en tur runt Lund - nästan 28 kilometer lång. Loppet Lund Runt i lördags anordnades av två privatpersoner (löpare givetvis) och de flesta av de 195 deltagarna tycktes se det här loppet som ett bra träningspass. Jag upplevde ingen större tävlingsnerv bland de som sprang, och så var det för mig med - ingen stress alls under loppet. Strax före start i Lund Runt Det var en go känsla! Det hela blev som ett långt härligt träningspass, och jag sprang snabbare och hårdare än vad jag hade vågat hoppas på innan. För jag mådde inget bra timmarna före start. Var av någon oförklarlig anledning riktigt nervös och illamående inför loppet. Magen gjorde uppror. Men eftersom jag från början var inställd på att det här skulle bli träning så tänkte jag att det bara var att köra på. Skulle det här varit träning på egen hand hemma, då hade jag aldrig gett mig ut om jag mått som jag mådde innan loppet. Var så fruktansvärt oladdad innan ...

Då var det dags att berätta om ett personbästa igen. Det är alltid lika kul när det sker och den här gången handlar det om distans och uthållighet. Det var i torsdags eftermiddag som jag sprang tillsammans med Elin, Jacob och Stefan på Billingen. Vi sprang på alla dess leder och stigar hit och dit, fram och tillbaka. Jag fick guida och valet av stig bestämde jag allteftersom. Jag hade inte gjort upp nån plan i förväg. Vi tyckte nog alla att det var ett ganska trevligt sätt att springa på. Solen stekte från en klarblå himmel  fast det var hyfsat svalt och skönt att springa i skogen. Trädens skuggor skyddade en del och det var uthärdligt. Efter nästan sju kilometer ropade Jacob att han gav upp och ville springa tillbaka till skidstadion. Vi andra vinkade av honom och fortsatte från Lasse-rundan in på Hellner-milen. Efter en stund sprang vi den i motsatt riktning och när jag frågade Elin och Stefan om de ville fortsätta på Hellner-milen (den gröna) eller ta av och följa Janss...