En Mil om Dagen

Årets andra Midnattsloppet är gjort. I regn och rusk i goa, glada Gööötteeebooooorg!!! Dagarna innan loppet var inget att ha. Jag mådde skit och formen var inte alls med mig. Dagen innan loppet bestod mest av sömn, sömn och åter sömn. Men på lördagen stod jag ändå där i startfållan och väntade på att vår grupp skulle släppas iväg. Regnet låg i luften och precis innan start öppnade sig himlen. Jag var förberedd med både överdragsbyxor och regnjacka, så jag höll mig både varm och torr fram till starten. Startskottet small 5 minuter efter utsatt tid eftersom polisen inte hade koll över alla korsningar (precis som 2011 då jag sprang detta lopp i Göteborg). Jag kände till att banan var backig så min plan var att försöka hålla lite högre fart där det var slätt eller gick nedför - jag visste att jag skulle tappa i uppförsbackarna. Jag hade inga förhoppningar om underverk. Siktade in mig på en tid runt 55 minuter men körde på så gott det gick. Pulsen var snabbt över 160bpm och då ...

Att springa Midnattsloppet i Stockholm brukar vara en av årets höjdpunkter när det gäller löpning. Så här långt är det inget undantag! Jag gillar verkligen konceptet. Stämningen, artisterna, publiken - och så alla glada löpare såklart... Tänk dig tusentals löpare vars rosa tröjor lyser över hela Södermalm. Alla står de i långa flerdubbla led längs Ringvägen söderut. Musiken dånar ur de meterhöga högtalarna. Strålkastarna sveper över husfasaderna och löparna är spända och förväntansfulla inför att startskottet för just deras grupp ska gå. En av dessa löpare är jag. I startgrupp 3A med starttid klockan 21:50. Tiden är nära. Jag har hunnit värma upp med lite lätt jogg en stund innan jag gick in i startfållan. Vi svär löpareden, sjunger "Just i kväll är jag stark" och sen sker nedräkningen och skottet bränns av... Banan börjar ganska lätt. Plant, lite lätt uppför och sen bär det utför i nästan tre kilometer. Jag passar på att nyttja den fördelen. Håller koll på pulsk...

På lördag är det dags - dags för Midnattsloppet på Södermalm i Stockholm. Årets roligaste lopp! I år anländer jag bättre tränad än någonsin. Ändå inte helt perfekt tränad. Jag skulle ha kunnat gjort mer runt omkring. Ätit lite bättre, styrketränat rätt och lite mer. Jobbat lite mer på att förbereda mig mentalt och lagt mig lite tidigare på kvällarna. Men även om jag tränat bra med löpningen så har sommaren bjudit på ett par bakslag. Bland annat har jag haft problem med mitt vänstra knä. Så pass mycket att jag var tvungen att minska på löpträningen rejält under några veckor. Och som vanligt (höll jag på att säga) rygg- och magproblem. Den senaste tiden har jag haft problem med öronen också (hörselgångsinflammation) och just nu behandlar dem med örondroppar. Jag har ont i mina axlar och nacke och jag känner mig lite tung och allmänt ur slag. Men kroppen svarar rätt bra på löpningen ändå, så allt hänger på dagsformen på lördag. Och trängseln på banan. Om jag ska sätta ett personbäst...