En Mil om Dagen

Dagens "uppdrag" var att ta en promenad på Billingens 12 meter breda kombispår, dvs det nyanlagda spåret som ska kunna användas för både skidåkning, promenader som löpning, beroende på årstid. Dimman låg tät på berget och det fina spåret var rejält lerigt och kladdigt. Och bitvis halt av snömodd och is. Det var vackert däruppe ändå. Och så där stillsamt som det kan vara en grå novemberdag. Här ska man snart kunna åka skidor. De gamla spåren har breddats rejält i och med kombispårets tillkomst. Spåret slingrar sig fram i skogen men man är aldrig riktigt långt bort från starten på skidstadion. Hela slingan är dessutom belyst. En ny del är den branta backe som är i närheten av Brandstorp. Här stupar det nedför och jag som ovan längdskidåkare hade nog svettats en del inför den nedfarten. Direkt efter får man en utmanande uppförsbacke (Carterpillarbacken) som är ett par tre hundra meter lång och bjuder på ca 40 meter höjdstigning... Hade pulsklockan på mig på promenaden, ...

Lila milen på Billingen har nog fått många människor att känna ångest. Det är bergets grymmaste milspår, ett spår som lätt framkallar hög puls och mjölksyra - till och med när man går. Det är en mil som inte lämnar någon oberörd. Anledningen är de många höjdskillnaderna. Lila milen börjar annars ganska flackt på skidstadion. Några mindre backar bara, några är korta och branta uppför - och några är lite längre, med långa sega motlut... De här backarna i början är överkomliga när  man är utvilad men de sätter sig i benen. Och då, när benen är så där lagom sega efter fyra pulshöjande kilometrar, dyker den första riktiga utmaningen upp: - En ordentligt brant uppförsbacke med efterföljande segt upp, upp, upp (småkuperat) en bra bit. Jodå, det är en nästan 800 meter krävande sträcka som slingrar sig fram på steniga och ojämna skogsstigar. Och så där fortsätter det tills plötsligt en vägg dyker upp framför en. Men det är ingen vägg. Det är en backe som nära nog lutar 45 grader...