En Mil om Dagen

 Klockan hade jag ställt på tio i fem, och det var inte speciellt svårt att ta sig upp när den ringde, trots lite för lite sömn innan. Solen hade varit uppe i nästan en timma och lyste in i lägenheten. Träningskläderna låg snyggt i ordning på pallen, så jag var snabbt redo inför morgonens jubileumslöpning. Ni som följer bloggen vet att jag springer vid varje sommar- och vintersolstånd. Det roliga med det är att det blir löpning vid olika tidpunkter på dygnet, eftersom solståndet infaller vid ett specifikt klockslag, och just då vill jag vara ute på min löprunda. Lite smågalet tvångsbeteende - men jag gillar det. Så här har jag hållit på sedan vintersolståndet 2011, vilket innebär att just i dag var den 20:e gången i följd. Hm, nu blev det visst lite mer galet... 😎 Min löprunda blev helt okej. En halvtimma och lite mer än fem kilometer. Jag hade tyvärr läst min egen blogg lite för dåligt, och därför trodde jag att sommarsolståndet inföll 05:28. Det gjorde det inte! 05:32 var den r...

 Solen sken på denna Kristi Flygares dag - och jag och mitt barnbarn hade bestämt oss för att springa Proppen i Skövde. Det är ett lopp som inriktar sig till bland annat barn, och i pandemins spår sker det digitalt via en app. Banan mäter ungefär en kilometer - och det är en lång sträcka för den som bara är en bit över tre år. Vi startade med en rivstart och sprang fort i ungefär 20 meter, sen tyckte Kian att det räckte. 😁 Svårt att beräkna en hel kilometer när det är första gången... Men vi jobbade på, och resten av sträckan blev en variation mellan promenad och löpning växelvis. Vi hade väldigt trevligt i skogen, med solen som glimtade mellan träden, med fågelsång och massor av prat å skratt. Nu hoppas jag att Kian vill hänga i och köra några gånger till. Får vi ihop totalt 6 st lopp innan den 23 juni så blir det medalj, pokal eller nått sånt. Blir det inte så blir det bra ändå, för det viktigaste är att det ska vara roligt och inte kännas påtvingande. Gör vi inte alla lopp får...

 Nämen hej igen... 😏 Förra inlägget tog jag visst på stort allvar - för något glädjande har jag inte haft att dela med mig av på lång tid nu. Jag kan absolut inte minnas när jag var ute på löpträning senast. Då måste jag kolla i Garmin Connect. Min energi tycks ha runnit ut, jag är orkeslös och blir andfådd av minsta lilla ansträngning. Så har det varit i nästan ett halvår nu, och ingen bättring är i sikte. 😢 Det pågår en utredning, och jag har varit iväg och tagit flera olika blodprover på vårdcentralen. Det finns en teori om B12-brist, men jag återkommer när jag vet mer. Under tiden får jag ägna mig åt den träning jag kan - lugna promenader (som en gammal pensionär ungefär). I går var jag och Selma ute på en tur i solskenet. Nästan sju kilometer med en lätt småkylig vind. Det var skönt, och inte alls så dumt. Men jag var mentalt slutkörd efteråt. Och jättetrött!  I natt har jag jobbat, och jag är glad över att klara det fortfarande. Troligen skulle många ha sjukskrivit sig...