En Mil om Dagen

Nu känns det som det kanske är på väg att vända. Det har varit sega dagar med pollenallergi och förkylning, och det är en bit kvar innan jag kan sätta igång med löpträningen på allvar igen. Men någonstans ska man börja - och i dag blev det en utmanande promenad uppför berget med Selma. När vi tagit oss upp via "Indian-stigens" kraftiga motlut var vi väl uppvärmda och tog oss an en betydligt lättare slinga runt Åsbotorpssjön. "Indian-stigen" på Billingens östra sluttning Det var en skön runda. Selma ville bada - men husse var elak och förbjöd henne. Vi tog gott om tid på oss och de cirka fem kilometerna tog en bit över en timma. Så här får det nog bli nu dagarna innan påsk. Lugna men utmanande promenader. Perfekt för Selma också. Hon gillar ju inte att springa lika mycket som hon gjorde förr. Till påsk kanske jag testar löpning igen.

Så har ännu en arbetsdag passerat och ytterligare ett steg tagits gentemot min framtida pensionering... Men först väntar jobb hela helgen, innan jag får njuta av en hel dags härlig ledighet. Sen är det åter dags för ytterligare tre dagars jobb igen. Den här softa fredagskvällen ägnar jag dock åt att fila på detta inlägg - som handlar om i princip ingenting. Som vanligt...  Men okej, vi kör! Efter att ha avslutat mitt arbetspass tog jag med mig Selma upp på Billingen och gick en långsam promenad runt Åsbotorpssjön. Vi har fått en del snö i Skövde och däruppe på berget var det mer snö än här nere i stan. Det var så fridfullt och vackert att gå där bland de snötyngda träden. All snö liksom dämpar ljudet runtomkring, och det lugnet behöver jag just nu. Yrseln hänger tyvärr fortfarande i och allt lugn är välkommet. Snabba rörelser (speciellt i sidled) är inte heller att tala om för tillfället. Tagit det säkra före det osäkra och kör inga träningspass alls just nu. Det är lite jobbigt ...