En Mil om Dagen

Julafton betyder massor med mat, godis och frukt. Dagen efter är det lätt att hamna i matkoma. Därför var det skönt att starta julaftonen med 12 kilometer löpning och följa upp den med juldagens tre kilometer Tomtejogg i Karlsborg. På julaftons morgon klev jag upp vid halv sju och tog den 12 kilometer långa rundan. Och jag var klar i god tid innan solen gick upp. Då hade jag sprungit med månen vid min sida, halkat omkull på en isfläck och sänt live på InstaStory. Det var ingen snabb runda (och det var inte meningen heller) men pulsen låg ovanligt högt. Så pass högt att det oroar mig något - kan det vara sjukdom på gång tro? Hade en bra julafton med familjen. Efter traditionsenligt firande satt vi uppe sent och såg en film. Gissa om jag var trött i morse? Tanken på att åka till Karlsborg för tre kilometer tomtejogg var mig fjärran. Bestämde mig dock sent på morgonen för att åka, och hastade i mig en frukost och drog iväg. Hade nog räknat med att det skulle mötas upp en femton,

God uppesittarkväll på er allihop. Har ni ätit gröt och skinkmacka, druckit julmust och knäckt nötter? Eller doppat i grytan kanske... Traditionerna är nog olika från hem till hem och det är kanske inte så många som har traditionen att titta in på min blogg en kväll som denna? Men jag slänger ändå ur mig min förhoppning om att ni alla har det bra, vad ni än gör. I morgon är det julafton, och sen följer ju hela julhelgen, så vad passar väl inte bättre då än att önska alla här en GOD JUL också? För när väl julen är här så tycker jag det är rätt mysigt faktiskt... Som jag berättat tidigare så har min tanke varit att springa en halvmara på julaftons morgon. Den skulle då gå från Skövde till Tibro och där skulle sedan hela familjen fira jul tillsammans med min mor. Nu blir det tyvärr inget julfirande där, så löpningen dit har jag ställt in. Men jag hoppas ändå få ihop ett morgonpass innan julaftonssolen stiger över horisonten. Hur långt det blir i så fall vet jag inte, men löpningen

Jag erkänner - det här har börjat övergå till ren galenskap... Att ge sig ut å springa bara för att ett solstånd råkar infalla (vilket kan ske när som helst på dygnet) är nästintill sinnessjukt. Ett tvångsbeteende som gått överstyr. Just nu borde jag legat och sova, för jag har jobbat 12 timmar i dag och ska jobba 12 timmar i morgon - med start klockan 06:00. Läge för tvångsvård nu kanske? Södra Bergvägen uppför, vid kvarteret Vadden. Klockan är 23:23 och jag springer... Ja, jag sprang trots allt en tur nu när vintersolståndet inföll klockan 23:23 (eller mer exakt 23:22:41). Kort distans den här gången eftersom jag ska upp tidigt i morgon bitti och jobba. Startade 23:13 och avslutade 23:33. På de 20 minuterna hann jag springa 3.9 kilometer och tempot låg i relativt behagliga 5:08 i snitt per kilometer. Som vanligt inföll solståndet mitt i passet. Då befann jag mig vid kvarteret Vadden på Södra Bergvägen (se bild ovan). Så nu kan vi här i Skövde glädjas åt att dagarna blir a

Även om formen inte är på topp så blev det ett försök för ett lite tuffare pass i kväll. Körde ett intervallpass med fyra stycken supertusingar (100 + 200 + 300 + 400 meter = 1.000 meter) i snöslasket på Skövdes cykelbanor. Men innan jag sprang var jag hemma hos min mor. Som vanligt blev det kaffe, prat och ett besök i matbutiken. Något gott att äta måste man ju ha inför julen... Är ingen stjärna på löpning precis... Så när jag kom hem till mitt igen så bytte jag om och stack ut för en stunds löpträning. Det blev en mil och var riktigt skönt att få ta ut sig. Min kondition är ju som sagt inte den bästa just nu, så tempot i de olika intervallerna varierade verkligen. Är man i bra form orkar man hålla ett mer jämt tempo. Men just nu var det viktigaste att komma ut och få jobba. Det fick jag... - - - FAKTA - Supertusingar: Uppvärmning ett par kilometer + stegringslopp. Supertusing, set: Spring 100 meter i tänkt tempo. Vila 30 sekunder. Spring 200 meter i samma tempo som 10

Vilken vacker soluppgång det var i morse. Strax före nio syntes solen gå upp i sydost, med en hög vertikalpelare rakt ovanför. En härligt tjusig föreställning. Jag älskar verkligen utsikten från min lägenhet där jag kan följa solens och månens uppgångar - och ibland dess nedgångar också. Precis som livet, det går både upp och ner... Utsikterna för min framtida löpning ser sisådär ut. Känner mig inte helt hundra och den planerade julaftonslöpningen vet jag inte ens om den blir av. December har fram till i dag varit väldigt påfrestande, och träningen har blivit lidande på grund av det, så frågan är om jag grejar just den där långa löpningen. Tanken om att springa halvmaran på 1.50 har jag släppt i alla fall. I Lund runt var jag såpass nära den tiden, så jag är nöjd med det. Blir det löpning på julafton då blir det två lugna mil. Men, men! Löpträning i morgon igen hoppas jag och på fredag är det dags för årets andra solståndslöpning. Jo, för det är ju då som vintersolstån

Ibland går inte livet ihop. Många tankar och massor att göra. Å så finns inte orken... Alla "måsten" som inte blir av - och inte heller all träning. Är inne i en sådan period nu. Promenaderna med Selma (hunden) är naturligtvis prioriterade, hon MÅSTE komma ut. I dag gick morgonen och förmiddagen åt till en långpromenad, tvättstugeaktiviteter och sömn. Det sistnämnda var väldigt nödvändigt men egentligen fanns inte tiden för sådan aktivitet... Vid lunchtid var tvätten äntligen klar men min tanke om att hinna med lunch, löpning och en promenad med Selma igen, innan jobbet, tycktes vara en omöjlig ekvation. Insåg rätt snabbt att jag inte skulle hinna med det, så jag bestämde mig för att köra ett kombinerat träningspass och promenad, såsom jag gjort förut. Tog på mig de nytvättade träningskläderna, kopplade Selma å så gav vi av oss ut, uppför Billingens sluttningar. Vi gick, stod still och joggade. Selma blängde på mig emellanåt och då tog jag det lite lugnare. Sex kilo

Ja, men då blev det en liten löprunda den här veckan ändå... Tempointervaller á la Anna (med piskan i högsta hugg). Vi började med ett par kilometers lugn uppvärmning och sen startade den första av de fem tempointervallerna. Varje intervall var tvåhundra meter lång, tre uppför och två nedför. Tempot runt 4:00. Nedvärmningen tillbaka blev lite längre än uppvärmningen och vi fick totalt ihop drygt sju kilometer. Detta var den första och enda löpträningen i veckan. Riktigt skönt pass och en bra avslutning på dagens långa arbetspass. Pizzan efter löpningen satt rätt bra den med... Som jag berättade tidigare så har det här varit en smått motig och jobbig vecka. Det mesta i mitt liv har varit upp&ner och det har tyvärr påverkat träningen. Samtidigt har det motiverat mig att fortsätta träna på, för när det är motigt är det bra att vara stark. Konditionen är helt okej - nu ska jag bara se till att komma igång med styrkan också. Jag må vara något ur balans, men är fortfarande ganska motiv

Det har varit en tung och jobbig vecka och någon träning att tala om har inte blivit av. Däremot blev det några promenader med Selma - det där jag kallar vardagsmotion ni vet. Dagens tur över Våmbs ängar var riktigt fin och vi njöt båda av det fina vädret och den kalla luften. Men någon löpning den här veckan, det har det inte blivit än. Ingen styrketräning heller för den delen... Orken har inte funnits! Bilder från dagens promenad Men så får det bli ibland. En liten paus då livet inte alltid rullar på i samma trygga spår. Det händer att det "kränger till" - man kommer lite ur balans och behöver en stund för vila och eftertanke. Promenader i skön natur är ett perfekt verktyg för att hantera det! Löpning med för den delen men då måste kroppen vara med. Jag tror nog att jag snart ska komma ut i löpspåret igen. Jag behöver det! Man får inte vara rädd för några dagars uppehåll, jag menar, vad gör det om 100 år? Ta hand om varann och ha det gött! Och ett

Årets sista månad är här, och nu kanske en del av er provoceras då jag berättare att det är en månad som jag går in i med blandade känslor. Avskyr stressupplevelsen inför jul, men älskar lugnet som julhelgen brukar ge. Pyssel och julklappsjakt tilltalar mig inte ett dugg! Ser faktiskt mest fram emot när första vardagen efter nyårshelgen kommer - för då åker alla julgrejer bort. Då tillfrisknar miljön här hemma och ljuset blir allt starkare för var dag som går. Stressen försvinner... Kopparstaken är framme Träning då? I år når jag inte upp till förra årets nivå, och det gäller både styrketräning och löpning. Mest beror det här på min sega start på året, kom egentligen inte igång förrän till sommaren - och då var det för varmt... Hösten har gått bättre och nu ligger regelbundet jag på 2-4 löppass per vecka, vilket är en bra rutin. Tyvärr går det sämre med styrketräningen. Men skam den som ger sig. Aja, veckan som gick var ganska lugn. Ett par mils löpträning fördelat på tre pas

Vinterdagar kan vara riktigt fina. Som den i dag. Isande kallt och vitfrostiga träd mot klarblå himmel - vackert så det förslår. Skönt också. Den kalla och klara luften gör det lättare att andas. Både jag och Selma njöt av dagens promenader i Skövde och Tibro. En lågt stående sol belyste trädtopparna i Tibro vid lunchtid När jag kom hem på kvällen blev det en kort löpträning. Målet var att hålla jämt tempo, dagens-känsla-tempo. Fem kilometer fick jag ihop, vilket var alldeles lagom. Tempot blev nästan vad jag hoppats på, för de två första kilometerna nära nog på sekunden lika. Nästa två något snabbare men i stort sett lika i tid i jämförelse med varann de med. Avslutade med en avvikande snabb kilometer. Ett kort pass blev det som sagt, fast det kändes jäkligt bra! Lager på lager då det är kallt

Sedan ett bra tag tillbaka har jag frångått det  träningsupplägg  jag följde förut. Har kört mina pass på känsla istället och det enda som är kvar av innebörden av "upplägg" är att försöka hålla tre löppass per vecka och variera dem så gott det går. Vilken typ av löpträning det har blivit har oftast bestämts precis innan jag ska ut och springa. Ibland så sent som när jag redan börjat springa, för att hinna känna av hur kroppen mår och klarar. Jag håller formen. Gör du? (Arkivbild) Det känns faktiskt riktigt bra att träna så här och kraven på att prestera si eller så har minskat. Att jag springer tre dagar i veckan är inte heller något krav, bara mer ett mål för att behålla kontinuiteten. På så vis kommer jag i alla fall ut. Även om det av någon orsak inte skulle funka med tre gånger någon enstaka vecka, så är det ingen fara med det. Träningen ska vara skön och kravlös... Relaterat: En professur i löpträning , Träningsupplägg 2019 .

Jag fick ihop en härligt ansträngande mil i kväll, men det sägs att svenska folket rör på sig alldeles för lite . Att många av oss har dålig kondition och inte ens orkar promenera i tio minuter utan att behöva vila. Det låter inte bra, tycker jag. Vi har alla olika förutsättningar men en ung frisk människa anser jag ska orka med ett par kilometers promenad utan att säcka ihop. Så hörrni, ut och rör på er. Då kommer orken och konditionen å ni kommer må så mycket bättre. En mils löpning i kväll - och det gick dretbra (som man säger i Värmland). Reflexvästen är viktig i mörkret! När jag kom hem från jobbet i kväll bytte jag om till träningskläder direkt och sprang iväg på en förutsättningslös löprunda. Det gäller att inte tänka för mycket. Inte hamna i soffan. Det var ganska kallt ute men jösses vad skönt det är att springa då. Luften känns ren och klar, och den fyller lungorna med energi. Gick lätt att springa och mot slutet fanns orken att avsluta med en snabb kilometer. Visst

Just när löpningen var som bäst och det bara var tre kilometer kvar - då hände det. På bråkdelen av en sekund ser jag hur mitt löpsällskap Ola ligger raklång i luften för att på tiondelen av en sekund senare, i samma raklånga position, dunsa rakt ner på den vintrigt stenhårda grusvägen. Alltså, karln hinner knappt reagera eller ta emot sig innan han i farten skrapar upp knän, knogar, haka och panna. Men efter en liten stund "skakade han av sig" och var på benen igen. Löpare är riktiga hårdingar! Eller hur? Innan den otäcka olyckan hade vi genomfört ungefär 7,5 kilometer skön löpträning i ett vackert vinterlandskap. Träden på Billingen lyste vita av snö och frost men i löpspåren var det hyggligt torrt och fint. Det vara endast en kort sträcka mellan 6-7 km som kändes aningen hal av underkylt regn eller liknande. Då Ola hämtat sig något efter fallet gick vi sakta en bit. Blodet rann från handen och stoltheten hade nog fått sig en törn också. Vi vek av på en annan

Nu är det gjort! Årets hittills längsta löprunda blev en tur runt Lund - nästan 28 kilometer lång. Loppet Lund Runt i lördags anordnades av två privatpersoner (löpare givetvis) och de flesta av de 195 deltagarna tycktes se det här loppet som ett bra träningspass. Jag upplevde ingen större tävlingsnerv bland de som sprang, och så var det för mig med - ingen stress alls under loppet. Strax före start i Lund Runt Det var en go känsla! Det hela blev som ett långt härligt träningspass, och jag sprang snabbare och hårdare än vad jag hade vågat hoppas på innan. För jag mådde inget bra timmarna före start. Var av någon oförklarlig anledning riktigt nervös och illamående inför loppet. Magen gjorde uppror. Men eftersom jag från början var inställd på att det här skulle bli träning så tänkte jag att det bara var att köra på. Skulle det här varit träning på egen hand hemma, då hade jag aldrig gett mig ut om jag mått som jag mådde innan loppet. Var så fruktansvärt oladdad innan

"Fy faan", var arbetskollegans spontana reaktion på distansen när jag berättade att jag ämnar springa Lund Runt (27,7 km) nästa lördag. Äh, svarade jag, det ska nog gå bra. Och det hoppas jag att det ska. Ser loppet som ett träningspass och siktar inte på någon tid direkt. Ska vara med mest för att träna på lite längre distanser. Men om jag skulle gissa på en tid, så tror jag att min nuvarande form kan få mig i mål på 2:35 - 2:50 nånting. Dagsformen och andra icke påverkansbara förutsättningar avgör såklart. Vi får se nu på lördag den 17 november hur det går. Klockan nio på morgonen går starten. Tidigt i morse var jag ute på en milslång löprunda. Vid halv fem startade jag hemifrån och joggade sedan en omväg till jobbet. Först tänkte jag köra fyra stycken kilometerlånga intervaller (med 500 meter återhämtning efter varje) i fem-tempo ungefär. Men när jag hade sprungit en halv kilometer så kändes det som om kroppen inte var riktigt redo. Beslutet blev då att försöka hålla et

Jag fortsätter att tjata om hur bra det är att springa i backar. En fantastiskt skonsam träningsform eftersom man inte behöver springa speciellt fort för att få till en riktigt bra pulsträning. I går morse innan jobbet fick jag till ett bra pass på min favorit-backslinga i grannskapet. Södra Bergvägen Det blev samma slinga som jag sprang den 18 oktober - men den här gången åt andra hållet. Det betydde att jag började med en kilometer slätt och nedför varvat, för att sedan vika av till en cykelbana där de första hundratalet meter gick lätt kuperat och stadigt uppför. När jag nådde Södra Bergvägen bjöds på en drygt 700 meter lång uppförsbacke (4,5 % motlut) där den riktiga stigningen började ungefär halvvägs, då motlutet blev hela 5,8 %. Eftersom jag redan hade sprungit nån kilometer lätt uppför då kan jag lova att det kändes i benen. I morgon blir det nog lätt träning istället. Det bästa med att springa åt det här hållet (istället för hur jag sprang förra gången) är att det

Om man inte gillar att styrketräna på gymmet får man hitta andra sätt att träna styrka och balans på. Tidigt i morse, innan solen hade gått upp, gav jag mig ut på en ruggigt jobbig löprunda. Jag och Stefan hade nämligen bestämt oss för att springa i skogen på Billingens sluttningar. Skogslöpning på små besvärliga stigar ger både balans och styrka - och när man ger sig an bergets grymma uppförsbackar då får benen veta att de lever...  Vi gick ut hårt. Kämpade oss igenom 59 höjdmeter på den första kilometern och sen fortsatte vi med fler och fler höjdmeter. Benen skrek av smärta och vi sa inte så mycket när det var som värst. Vi fick gå bitvis för att inte dra på oss för mycket smärta i benen. Men vi fick njuta av en fin morgon, guld i skogen och på himlen. Efter 22 kilometer traillöpning, mest på Billingeleden, var vi klara. Skön känsla då.

November förknippas ofta med tråkigt väder, mörker och andra allmänt dåliga ting. Men ger man sig ut i naturen och ser sig omkring kan man upptäcka november månads färglösa skönhet. Det gjorde jag i dag - denna senhöstmånads första dag. När jag klev ur sängen i morse drog jag på mig kläder för löpning och sen tog jag mig ut på en kort lågpulsrunda. Efter blott fyra och en halv kilometer var jag klar. Duschade och åt frukost. Selma (hunden) behövde gå ut och en lång promenad var redan planerad. Hade packat ryggsäcken och tog vägen förbi kvartersbageriet för att toppa med ett gott bakverk. Vi drog iväg mot Våmbs ängar och upp på bergets höjder. Där hade jag tänkt avnjuta min fika till den milsvida utsikten, men jag möttes av massiv dimma. Bakverket från bageriet njöt jag av i alla fall. Vilken fantastisk dag det blev. Njut av novembers skönhet du med... Ett bakverk och en begränsad utsikt

Det känns att det går allt bättre att springa i backar nu. Visst, det är jobbigt å så men inte på samma sätt som förut. Har lagt ganska mycket träning på just backlöpning, utan att överdriva den, och det har nog gett ett visst resultat. På gårdagens kvällspass efter jobbet fick jag feeling - efter att ha genomfört tre tuffa tröskelintervaller - så jag klämde till med en tvåtusen meter lång uppförsbacke (3,2 % medellutning), i vilken jag snittade 5:32-tempo. Trots tröttheten efter intervallerna så kände jag mig ganska stark, och det var en härlig känsla att greja den där långa backen så pass väl... Mitt VO2-Max har gått upp den senaste tiden. 54 får väl anses som rätt bra för en gubbe som är 56 år? Enligt den här tabellen (länk) duger ett VO2-Max på 41 för att gubbar i min ålder ska hamna i högsta nivån, så jag ligger ju än så länge betryggande över. ;) För att kunna kalla mig elit behöver jag upp till minst 70... Passet i sin helhet blev hyfsat långt för att vara på en lördag

Löningsdag, tvättdag och träningsdag. Promenader med Selma, lunch och fika med dottern (som var hemma för att övningsköra på körskolan) och bio på kvällen. Jo, det var full fart i dag med... Efter en lång promenad med Selma på förmiddagen bytte jag om till träningskläder, gick ner till tvättstugan och körde igång de två första maskinerna där. Sen gav jag mig ut på en milslång löprunda, vilken innehöll ett 5 kilometer långt  MAF-test . Det är ett sätt att mäta sin utveckling inom löpningen och det gör jag ibland - men mest på skoj. Det handlar om att springa 5 kilometer inom en viss (låg) pulsintervall och sen jämföra tiden med föregående gånger man testat. Då kan man jämföra och se om man utvecklas något, sägs det. Selma på förmiddagspromenad Fast jag utvecklas tydligen inte! Tiderna de senaste gångerna ligger rätt lika, som bäst har halvmilen tagit 29 minuter. I dag tog den en bit över 30 minuter. Senast jag testade var för nästan ett och ett halvt år sedan, så jämförelsen

Hallon! För att dagens träning även skulle passa Selma så fick det bli en rask promenad och några få pulshöjande jogg-inslag i den. Kände även för egen del att det skulle bli ett alldeles lagom träningspass efter dagens långa vistelse på jobbet. Jag var helt enkelt inte riktigt upplagd för löpning. En promenad istället för löpträning - det funkar bra ibland det med... Mörka moln över Billingen var den syn som mötte mig på vägen hem från jobbet Min arbetskamrat Jacob var också med på promenaden. Vi gick på den gamla järnvägsbanken (numera cykelbana) mot och förbi Våmb. Min pannlampa fick till stora delar lysa upp vår väg. Det var nödvändigt eftersom klockan redan hunnit passerat sju och solen sedan länge sjunkit ner en bra bit under horisonten. De mörka molnen gjorde dessutom kvällen extra mörkt, och ett ogästvänligt kallt regn piskade våra ansikten till och från. På tillbakavägen syntes månen titta fram på himlavalvet emellanåt, fast inte blev det något ljusare för det. sk

Nu är det dags att sova! Full fart hela dagen - från tidiga morgonen tills i kväll då jag kunde slå mig ner i en soffa nära mig och kolla in Så mycket bättre i TV4. Dottern och en kompis till henne har gemensam 20-årsfest hemma hos mig i kväll och jag är förpassad därifrån. Gamla gubbar är pinsamma på sådana fester... På förmiddagen städade vi hela lägenheten tillsammans och på eftermiddagen jobbade jag ett extrapass. Det var rena avkopplingen jämfört med att vara hemma. Men nu ska jag sova för tidigt i morgon bitti ska jag ut på ett långt löppass. Efter det, vid lunchtid, samlas hela familjen och firar den nyblivna 20-åringen. Då får man vara med. Ska bli kul! Möjligt att mina ben kan kännas lite stela då... Härliga höstfärger på vägen mellan Bottnaryd och Mullsjö

Klockan och jag tycker inte riktigt samma sak. Som jag skrev förra gången - "kör jag ett lugnt pass nästa gång så går säkert VO2-Max ner igen". Och det gjorde det! Tyckte pulsklockan! För pulsklockan såg bara till min höga puls i förhållande till det tempo jag höll. Att jag sprang i en förhållandevis lång och brant uppförsbacke två gånger tycktes den inte bry sig om... JAG tyckte jag var stark i alla fall! ;) Den lättaste delen av Norra Bergvägens uppförsbacke. Kolla längst bort i bild. I den kurvan börjar det... Backträning är en grymt bra träningsform och jag försöker få in mer och mer av den varan i mitt upplägg. Dagens uppförsbacke är belägen precis hemmave' - och i den sprang jag ett par gånger i morse. Ja, det var bland det första jag gjorde den här morgonen, vilket också blev en oerhört skön start på dagen. Pulsen gick upp ordentligt men jag försökte ändå hålla ett kontrollerat slitsamt tempo i den 1,4 kilometer långa uppförsbacken (med ca 3,5 % medellut

En bra dag! En hektisk dag! Med långa promenader. Med årsbästalöpning. Med firande av dottern som fyller jämt i morgon och med en hög nya möbler till hemmet. Rundade av dagen med några timmars tjänstgöring också. Men vi tar det från början... Morgonen bjöd på en gråmulen himmel, men det var ändå ganska varmt ute. I alla fall för att vara i mitten av oktober. Jag och Selma tog en promenad på en dryg halvmil. Vi tog god tid på oss, lite mer än en timma tog det. När vi kom hem var vi rätt slaka båda två, så det blev "gubbvila" en stund i soffan för min del. Selma snarkade i sin bädd på golvet bredvid mig. När jag piggnat till stack jag ut på en milslång löptur. Min tanke var från en början att bara springa en mil - men jag bestämde mig snabbt för att "plåga mig" lätt på den här milen. Började därför i en ordentligt brant uppförsbacke och lät andhämtning och puls gå upp ordentligt. Det var en riktigt jobbig start. Efter 300 meter var backen slut, det planade ut och

God lördagskväll på er! Har ni det bra? Sitter och myser vid teven kanske? Inget att se på, så kollade in min blogg istället. Härligt! Eller är det möjligen tidig söndagsmorgon? Solens första strålar skiner in genom fönstret, som får dig att kisa så där med ögonen och långsamt vakna till, samtidigt som du slösurfar på mobilen eller datorn? Aja, var och när du än befinner dig just nu så är du välkommen hit! Jag tänkte skriva ner några funderingar till om det här med träning.Jag brukar ju fundera en del...  På hur träningen har varit och hur den kommer att bli i framtiden. Ta styrketräning som ett exempel. Förr var jag riktigt motiverad för träning på gymmet, men så är det inte längre. Får verkligen kämpa för att ta mig dit, och det problemet har jag haft rätt länge nu, om än i vågor. Jag tycker det är rätt tråkigt. Som väl är har jag alltid med mig sällskap nu för tiden. Det blir roligare då och underlättar mycket - så i dagsläget tränar jag där en gång per vecka. Det är ungefär vad