En Mil om Dagen

Den 29 februari är ju en dag som inte infaller i vår almanacka så ofta. Just denna dag skulle egentligen vara en vilodag för mig - tror ni att det blev så? Nä!!! Så blev det inte! På skottdagen ska man se till att komma till skott. Det gjorde jag. Kunde helt enkelt inte låta bli att ta en löprunda denna dag med det speciella datumet. Fastän det egentligen inte alls var tänkt så. Nu blir det löpvila tills på torsdag eftersom jag kom lite "ur fas" med dagens träning. Själva passet var inriktad på "lätt konditionsträning" - dvs max 148bpm i puls. Jag valde några långa uppförsbackar på den totalt nio kilometer långa sträckan. Pulsen gick över 148 ett antal gånger, så det blev lite tuffare träning än vad jag hade planerat. Det var ganska råkallt ute med fuktig luft och nu känner jag att luftrören är lite irriterade. Torrhostar en del men hoppas att det ger med sig snart. I slutet på löprundan, när jag nästan var hemma, såg jag ett bekant ansikte inne på en pizzeria.

Nu är Vinterspringet klart för i år. Jag tänker då på SOK Undens trevliga Vinterspring som samlat många glada löpare och gångare ett antal helger nu i januari och februari. I går var vi i Hova och det var nästan deltagarrekord med cirka 40 personer. Jag har ju skrivit en hel del om min form så här efter influensan och att det inte är helt enkelt att ta sig tillbaka till den form jag hade innan. Lördagen var inget undantag. I och för sig kände jag mig ganska okej på morgonen men ju närmare Hova jag kom desto tyngre kände jag mig. Jag vet inte riktigt vad det är. Huvudet är segt och det känns liksom tungt å jobbigt i bröstet. Jag var trött och omotiverad u går så jag bestämde mig för att nöja mig med fem lugna kilometer den här dagen. Men då kör vi en liten racereport då... Efter att ha betalat de fyrtio kronorna i startavgift och fått nummerlappen så gick jag ut och värmde lite lätt en stund. Det var mulet, grådisigt och råkallt (-2 grader) - inte alls som hemma där det var klarblå

Jag funderade på hur det skulle gå att jogga långt. Inte jättelångt men typ 15-17 kilometer ungefär. Jag gjorde ett första försök efter uppehållet i söndags. Det gick sådär... Är inne i en riktigt dålig period nu. Normalt så är 17 kilometer ingenting - men den här gången kändes det dåligt. Det var inte min kväll å jag hade varit uppe tidigt och jobbat hela dagen. Magen gjorde ont, pulsen gick snabbt upp i minsta uppförsbacke och det var slitsamt värre trots att jag lät den låga pulsen styra tempot. Efteråt fick jag ont i den yttre breda lårmuskeln (vastus lateralis) i vänster ben - speciellt ned mot knät. Karaktäristisk smärta för överansträngning och den sitter fortfarande kvar så här 39 timmar efter passet. Därför har jag bestämt mig för att ta det lugnt med långpassen och sakta vänja kroppen att klara av att springa långa distanser igen. Har behandlat smärtan i benet med massage och egna övningar på foam rollern. Det hjälper en del. I eftermiddag eller i kväll ska jag styrketrän

Gudars skymning vad träningsvärken i låren sitter i. I går morse när jag gick mina tre kilometer till jobbet stapplade jag likt en gammal gubbe som tappat sin käpp. Men samtidigt var det skönt att promenera för det kändes som att träningsvärken släppte en del. På jobbet var jag ute en sväng med bilen på förmiddagen. En halvtimmes tur ungefär och när jag skulle kliva ur satte värken in med full kraft igen. Jag skrattade lite för mig själv åt eländet. Skulle jag någonsin bli av med detta? Men jodå, det blev bättre och bättre ju längre dagen gick, och i går kväll blev det till och med en lågintensiv joggingtur. I dag känns benen riktigt bra, inte helt utan träningsvärk - men bra. Vila följt av aktiv vila har funkat fint... Härlig kvällsjogg  

När man har varit sjuk och borta från träningen ett tag så vill det till att starta upp förståndigt. Jag kan väl inte påstå att jag följt mina egna råd speciellt väl dessa dagar... Jag måste säga att det går trögt att komma igen efter influensan. Jag känner mig långtifrån bra men försöker tänka klokt när det gäller att komma igång med träningen på ett vettigt sätt. Det går sådär... För nu sitter jag här med världens träningsvärk och får flytta på dagens tänkta löpträning till i morgon istället. Hur blev det så här då? Jo, i tisdags så tog jag månadens första löppass utomhus. Sprang en enkel sträcka tillsammans med Selma där vi tog det hyfsat lugnt. Möjligtvis skulle jag tagit det ännu lugnare för dagen efter de fem kilometerna kände jag av en lätt träningsvärk. Men den skulle jag nog kunna bli av med av ett litet nätt styrkepass på gymmet. Så glad i hågen gav jag mig av till gymmet och körde ett pass med mina basövningar. Lite tyngre på bänkpressen men annars med 15 repetitioner i

ÄNTLIGEN är jag igång med träningen igen. Efter sjutton dagars frånvaro pga influensa  så blev det en tur till gymmet i dag - där jag förutom traditionell styrketräning tog ett par korta cykelpass, ett SkiErg100m-test och löpning på löpbandet. På det här gymbesöket ville jag gasa och bromsa samtidigt. Dels ville jag se om jag jag kunde pressa kroppen litegrann samtidigt som jag ville låta det ske med ett visst förstånd. Värmde upp några minuter på motionscykeln innan jag äntrade löpbandet. Där körde jag fyra stycken två-minuters-intervaller i stegrande tempo (10, 12, 14 och 16km/h enligt löpandets hastighet) med trettio sekunders vila efter varje. Jag var bestämd med att avbryta så fort det inte kändes okej - men det funkade jättebra hela vägen. Oj, vad skönt det var att komma igång igen. Svetten rann bra fint när jag klev av löpbandet och tog mig an styrkemaskinerna och övningarna på mattan. Det blev HIT-styrka med ganska lätta vikter och allt kändes bara bra. Fick ta det extra lu

Nu är jag här igen med ett inlägg som inte handlar om vad jag har tränat i dag. För jag har inte tränat i dag! Heller... Däremot har jag ätit två semlor och varit ute å gått med en Selma. Å så har jag hjälpt min mor att komma ner till fotvården bland annat. Det har varit bra grejer men för övrigt känns allt verkligen surt. Jag är långtifrån att vara i form. Man märker verkligen vilken skillnad det är på ens humör när man inte kan träna ordentligt - ha sitt vanliga liv. Leva det liv man vill! I det läget hamnar jag i en väldigt negativ spiral som jag får väldigt svårt att ta mig ur. Till skillnad mot när man orkar träna som vanligt. Av träningen känner man sig inte bara starkare, (snyggare - haha) och piggare - man blir mycket gladare också. Men jag SKA ta mig ur detta! Med små steg ska jag ta mig tillbaks till träningen igen! Kanske ta mig till gymmet och trampa på motionscykeln en stund till en början och fortsätta med en runda styrka på det. Vilja! Vilja! Vilja! Men en sak i tage

Förfallet är ett faktum. Har inte tränat någonting i februari och ätit alltför många onyttigheter under dagarna jag har varit sjuk. Men nu hoppas jag att det är ljuset i tunneln jag ser (och inget annat)... Det har inte varit roligt det här. Kände av orkeslösheten rätt tidigt för ett par veckor sedan - och om jag gör en analys av det hela så var det förmodligen något på gång redan den 23 januari då jag sprang Winterrun i Göteborg . Minns att min puls var onormalt hög strax innan loppet och det var troligtvis ett tecken på att nånting otrevligt pågick i min kropp. Nu har jag fått avstå träning i tretton dagar av hälsoskäl. Det som började med orkeslöshet visade sig vara en förkylning och influensa. Det värsta är nog gjort nu för nu känner jag bara av smärtan i axelpartiet, huvudvärken, yrseln och orkeslösheten. Var ute på ett par korta men tunga promenader med Selma i dag. Var bara att konstatera att det kommer att dröja ett tag till innan jag vågar mig på nån löpning. Jag har påb

Jag har satt upp ett mål inför en av årets höjdpunkter - Wings for Life World Run - ni vet, det där loppet då man springer så långt man kan innan "mål-linjen" hinner ifatt en. Det är ett tufft mål jag satt, lär inte bli lätt, men inte heller omöjligt... Förra årets drygt 26 kilometer (vilket var 5k längre än vad jag hade satt upp som mitt mål då) gav mig kanske ett överdrivet självförtroende inför uppgiften i år, men jag spänner bågen hårt och siktar mot 28 kilometer. Innerst inne vill jag väl egentligen greja 30k men det tror jag inte lika mycket på (även om jag inte heller ser det som helt omöjligt), så jag väljer detta utmanande, fast samtidigt realistiska mål. Klarar jag av detta så har jag sprungit i 2 timmar och 18 minuter och snittat den 28 kilometer långa sträckan i Kalmar och på Öland med att snitta ett 4:55-tempo. Det uppsatta målet har jag tagit fram mest som ett underlag för min träning framöver, för att ha något mätbart att träna mot. Framförallt behöver jag

Det blir ett kort inlägg i dag, för den här dagen har varit riktigt jobbig. Med risk för att upprepa mig så kan jag berätta att jag inte orkar med så värst mycket just nu och att de mest vardagliga sysslor tar musten ur mig... Det värker i kroppen, jag kallsvettas och torrhostar. Huvudet tycks vara tyngt av all världens elände och balansen är satt ur spel. Nog för att jag vet att det snurrar i huvudet på mig i normala fall också men nu är det än värre. När jag var ute med Selma tycktes allt gunga runt omkring mig. Läskig känsla... Förmodligen har jag åkt på något influensaliknande (?) och måtte detta, vad det än är, lämna mig snart. Jag vill komma igång!!! Jag har läst lite olika träningsbloggar denna sena afton. Det är himla kul med folk som bloggar om träning och i min blogglista i högerspalten kan ni se några av de jag läser. Jag kommer att lägga till fler där. För mig är det inspirerande att läsa dessa bloggar och ett perfekt alternativ när man inte orkar träna. En del är blogg

Förkylningen börjar att ge efter alltmer nu men orkeslösheten hänger i rejält än. Det har blivit nån kort promenad med hunden runt kvarteret bara - men inte ens dessa är det lättaste att genomföra. Känns för bedrövligt! Det värsta just nu är nog orkeslösheten och att jag har sådana nackspänningar och huvudvärk hela tiden (hänger givetvis ihop). Jag fryser och har allmänt ont i kroppen - i synnerhet i axlar och nacke å däromkring då. Men aptiten finns och det går ingen nöd på mig på så sätt. Jag äter och dricker gott och det märks när jag ställer mig på vågen. Men vad gör det? Jag håller mig inom acceptabla värden. Det blir en lugn dag i morgon med. På torsdag ska troligtvis jag och sonen ut på en lätt löpträningsrunda. Det kanske blir startskottet för min omstart. Minns en annan omstart jag hade. Det var efter att jag sprungit för mycket, och överbelastat mitt knä, som jag var tvungen att ta det lugnt ett tag och försiktigt ta mig tillbaka till löpningen igen. Några veckor senare p