En Mil om Dagen

En länge-vandring och ett långt löppass. Gårdagen innehöll ganska mycket benrörelser... Jag och Selma tog en lugn och skön vandring utmed Billingeleden upp mot Simsjön och hem igen. Det blev väl en dryg mil men vi tog det som sagt lugnt och vi stannade till lite då och då och njöt av allt naturen har att erbjuda just nu. Efter att varit hemma en stund (vilat lite och ätit lunch) tog jag bilen upp till berget för att träffa Elin och gänget hon hade dragit ihop för en 15k-runda. Det var bestämt att vi skulle springa i ett behagligt tempo. Jag hade redan innan förvarnat om att jag ville lägga in några intervaller. Efter två kilometer började vi (Stefan hängde på) med dessa. Först en sex minuter lång intervall, sen en på fyra minuter och till sist en på två minuter. Mellan varje intervall vilade vi genom att gå tillbaka och möta resten av gänget. Tre kilometer senare var vi klara och resten av passet joggade vi tillsammans till dess vi nådde våra femton kilometer. Det blev en himla tre

Experiment är alltid kul. Men dagens test visade sig vara allt annat än kul! Bara en enda lång pina. Ett sånt här farligt experiment gör jag nog aldrig om... Eller så hade jag bara en väldigt dålig dag. Hade i alla fall bestämt mig för att springa en snabb mil (runt 50 minuter - gärna under) enbart på känsla. Pulsklockan var med men displayen var täckt - och varje gång jag sneglade mot den fick jag ett hånfullt budskap tillbaks. Med facit i hand gick jag ut alldeles för hårt. Blev trött snabbt och fick dessutom rejält ont i magen. Redan efter dryga tre kilometer på Hellner-milen (den gröna på Billingen) var de mesta av mina krafter slut och jag fick börja gå. Det blev "Ola-intervaller" - dvs springa snabbt en bit och sen gå en kort bit. Det passade inte mig alls. Det blev en flashback från MalmöMilen i juni. Men nu har jag testat att täcka över klockan. Bara att inse att jag är smått beroende av uret om jag vill nå ett visst mål. Vill ha koll och inte ta i mer än vad jag

Sensommaren och hösten närmar sig med stormsteg - och med det några lopp. I augusti är det Midnattsloppet i Stockholm, i september SLA-loppet i Skövde och i oktober Hässelbyloppet i Stockholm. Jag känner faktiskt ingen press inför dessa lopp! Tänker prestera så gott det går och ge allt jag har för dagen, men jag tänker inte fokusera på att göra några tider som ska bli si eller så - bara köra! Jag har skrivit om det förut (prestationsångesten) och jag kommer säkert att skriva om det igen eftersom jag tycker det är viktigt. Tänker tillbaka på när jag slet för att nå sub50 på milen, gång efter gång, utan att klara målet. På något sätt låste det sig ända tills jag hittade rätt i min träning och fann glädjen i den igen. Började att träna rätt, slapp skador och plötsligt på ett träningspass sprang jag milen på 48 minuter. Helt oväntat och väldigt överraskande och roligt. Det är nästan precis ett år sedan det hände och sen har det bara rullat på. Både med lopp och träning. Senast i dag va

Jag måste bara får säga att jag är supernöjd med resultatet av kvällens intervaller i mil-tempofart. Snittade varje fyraminutersintervall i 4:23/4:25/4:23/4:23-tempo och trots den farten med en förhållandevis låg ansträngning. Tänk att ett intervallpass kan kännas så himla bra!!! Målet från början var att hålla 4:30-tempo i varje intervall - mitt måltempo för en mil. Det kändes nästan som om jag joggade när jag sprang snabbt i dag. En helt otrolig känsla! Lite andfådd blev jag men aldrig värre än att det var lätt att klara alla fyra fyraminutare... Nu var det ju på en rund grusbana utan några höjdskillnader, och det gör ju sitt till. Men backträning fick jag ju så det räckte i förrgår. På uppvärmningen kändes det ganska segt i benen och jag var osäker på om jag egentligen skulle klara av att hålla 4:30-tempot. Men efter att jag avslutat värmningen med några snabba stegringslopp så hade kroppen vaknat. Intervallerna kändes bekvämt ansträngande och efter passet konstaterade jag att d

Att fullkomligt köra skiten ur sig i Strupen (en lång och brant backe på Billingen) var facit av förmiddagens träning. På eftermiddagen blev det ett krävande styrkepass på gymmet, och utöver detta ett par promenader med hunden. Har inte suttit still många minuter i dag. Morgonen började med en promenad uppför berget tillsammans med Selma. Vi gick i Strupen såklart... Å så ett antal kilometer till. När jag kom hem satte jag mig en stund på balkongen innan jag bytte om till löparkläder och gav mig ut på en träningsrunda. Jag hade bestämt mig för ett experiment i dag. Skulle göra något jag aldrig gjort förut (vad jag minns). Tänkte låta pulsen styra hur långa intervallerna skulle bli och hur lång vila jag skulle få efter varje intervall. Inte trodde jag väl att det skulle bli så jobbigt som det blev. Efter några minuters uppvärmning stod jag så inför Strupen för andra gången inom ett par timmar. Nu skulle jag ge vad jag kunde tills pulsen nådde 90 procent av min maxpuls, dvs 167 slag

Mina gamla löpardojor har gjort sitt. Men vad dom har levererat! Kan konstatera att jag slagit fjorton stycken personbästa i dem sedan starten i april förra året... Jag gjorde det enkelt den här gången. Beställde via nätet, ett par likadana skor som de gamla  - ett par Asics GT-2000, fast nu med en trea som tillägg; Asics GT-2000 3 . Jag vet att de funkar och jag vet rätta storleken. Annars skulle jag aldrig beställa skor på det sättet. Att de kostade under tusenlappen kändes inte helt fel heller. Just dom här skorna är en uppgradering av de GT-2000 som jag sprungit 175 mil i - och jag må säga att det kändes stor skillnad när jag joggade sju lätta kilometer i går. Mycket bättre respons. I de gamla skorna kan man inte påstå att det blev så mycket hjälp med frånskjutet - de landade mer eller mindre med platt fall mot marken. Inte så konstigt efter så många mil. Med dessa nya fick man med sig lite mer studs. Nu har jag ungefär en månad på mig att "springa in" dem innan det är

Vad säger man om vädret? Det här känns ju som allt annat än sommar. Märkligt hur det kan slå om så snabbt - från medelhavsvärme till höst på bara några timmar... Men man får gilla läget. Ta till vara på dagarna ändå. Min kalla, regniga och blåsiga torsdag innehöll en morgonpromenad med hunden och en biltur till bekanta på Kållandsö/Läckö. Det blev även en lång löptur där på ön. Tyvärr ville ingen hänga med mig så jag sprang själv. Målet var som vanligt ganska enkelt. Springa/jogga i minst 100 minuter med pulsen på max 145bpm (A1-zon). Med all träning jag har gjort kan jag springa relativt fort med låg puls. De två första kilometerna gick under 5-tempo. Det var ganska kuperat på Kållandsö och allteftersom jag blev tröttare så gick pulsen lätt upp över 145bpm i uppförsbackarna. Då var det bara att lugna sig och låta pulsen gå ner igen. Benen var lite stumma av de senaste dagarnas ganska tuffa träning men konditionsmässigt var det inga problem. Var knappt andfådd när jag var klar. Bra

Ligger visst lite på latsidan här på bloggen just nu. Men jag kommer nog igång på allvar så snart jag kommer in i mer normala rutiner. Semestern är slut för min del och jag håller som bäst på att försöka komma in i mitt arbete igen. Går en aning trögt men det ska nog lösa sig... Träningen däremot rullar på hyfsat bra. Släpar lite med styrketräningen men å andra sidan kör jag en del löppass som ger styrka - som t ex kvällens löpning ute på myren (Blängsmossen på Billingen). Orkade lite mer jämfört med sist, så jag hade nog blivit lite klokare sen sist. Sjönk inte djupt i mossen lika många gånger som då. Förutom ca 100 meter före mål. Då for jag i ett vattenhål till midjan ungefär. Det stänkte surt mossvatten över hela mig när jag for i. Hahaha, lite typiskt. De som kom efter visste var de inte skulle springa (och slapp bada). Annars har det rullat på med lite blandade löpträningspass det senaste. Dels ett nattligt tröskelpass med tre tio-minuters-intervaller i hyfsat högt tempo. Nat