En Mil om Dagen

Vintersolståndet är väl verkligen något att fira. När det är som mörkast, då bestämmer sig jordaxeln för att vicka tillbaka norra halvklotet mot solen igen. Vi går mot ljusare tider... Min vana trogen att lägga in ett löppass just när detta händer har pågått ett tag nu. Det har blivit ett par löpningar både vid vintersolstånd och sommarsolstånd. Men den här gången trodde jag att det hela var i fara. Men ryggskottet fick mig inte att låta bli ett försök. Jag hade sällskap av någon som inte ville springa (bara rasta hunden) så för att kunna hålla lite sällskap sprang jag fram och tillbaka, fram och tillbaka. Lite speciellt, men vi kunde ha en någorlunda social kontakt. Min sträcka blev ca 4 km och hennes blev väl lite drygt häften. Och ryggskottet kändes inte besvärande. Det är jag riktigt glad för. Vintersolståndet då? Jo, det inföll klockan 18:11. Då hade jag sprungit nån kilometer ungefär. I skånska Vollsjö...

"Ett starkare 2014" känns som ett hån just nu när jag sitter här hemma i soffan och knappt kan röra på mig. Men jag sa väl att också "motgångar är till för att övervinnas" eller nått sånt... I lördags hjälpte jag mor med att skotta snö. Plötsligt högg det till i ryggslutet. Trodde inte att det var så farligt men fick avbryta direkt. Efter några minuters vila med benen i högläge, försökte jag att gå igen. Det gick inte! Kunde inte räta på ryggen och benen vek sig av smärtan. Ett ryggskott orsakat av en inflammerad muskel som trycker på ischiasnerven är doktorns gissning. Stämmer med de smärtor och domningar som jag har i rygg, höft och ben. Mitt diskbråck har spelat mig ett spratt återigen. Nu är jag ordinerad vila och medicinering. Det lilla jag går nu är med stöd av kryckor. Så det där med träning blir det inte mycket med ett tag framöver. Återkommer med lite rehab här något senare...

Ryggen känns allt bättre. Mitt knä får jag jobba med lite till men hopp finns. Styrketräningen känns i alla fall positiv och jag tror att även mitt knä kommer bli bra så småningom. Utmaningen är att kunna springa en mil i fem-tempo igen... Men just nu är det minimalt med löpträning. Styrketräningen och simning är det som får uppta det mesta av min träningstid. Målet är att det på bästa sätt ska stärka min kropp till stordåd i löparspåret i vår, eller när det nu blir. Varje vecka kör jag ändå ett pass. Blandar jogg och gång. Är oerhört försiktig, framförallt med mitt knä. Känner mig för. Njuter av passen. Tar med mig hunden, stannar till och fotograferar, kollar in naturen och mår allmänt bra. Men det gnager lite att jag inte kan fullfölja löpningen fullt ut. Stör mig något. Men motgångar är till att övervinnas! Därför kör jag på med styrketräningen och siktar på ETT STARKARE 2014!!!

Så sent som 50 timmar innan startskottet för Tjurruset skulle smälla av i Tullinge, strax söder om Stockholm, var min hälsa så dålig att jag inte visste om jag ens skulle kunna stå där vid startlinjen bland alla andra "tjurar"... Kroppen hade länge signalerat att förkylning var på gång, men den ville inte riktigt bryta ut. Halsen täpptes igen av segt slem på nätterna, knät värkte och ryggslutet smärtade. Smärtan från skuldran och nacken gick rakt upp i skallen och gav mig en riktigt jobbig huvudvärk. Löpträningen hade legat nere hela september månad (så när som på Kretsloppet i Borås), så det mesta kändes vara emot mig. På fredag morgon kändes kroppen i alla fall lite bättre så jag bestämde mig för att åka till Stockholm och göra ett försök! Efter en stadig frukost på hotellet tog jag pendeltåget och en av de extrainsatta bussarna ut till Tullinge gamla flygfält, där start- å målområdet för Tjurruset var beläget. Det var mulet och regnet hängde i luften men vi klarade os

Att jag skulle göra några stora löpframsteg på Kretsloppet i Borås i går var helt klart uteslutet! Min återkommande karaktäristiska hjärnskakningshuvudvärk försökte jag hålla undan med värktabletter och mina ben hade fått vila i fjorton dagar, så nog skulle jag väl kunna vara med ändå? Mest för mitt eget välbefinnande men också för att få springa t illsammans med en massa andra likasinnade. Men detta som skulle bli både spännande, roligt och inspirerande gav en bitter eftersmak... Startskottet gick och första kilometern var väldigt behaglig och avverkades på exakt 5 minuter. Men sen började jag känna av att mitt vänstra knä började att smärta. Alltefter kilometer efter kilometer passerade gjorde mitt knä mer och mer ont. Konditionen var ganska okej men det tog på min energi att springa och ha ont. Kilometertiderna blev allt sämre och en negativ känsla la sig över mig. Men med min envishet tog jag mig ändå joggande igenom de tio kilometerna, och kunde tom lägga i en högre växel de sis

Ni vet såna där dar då allt känns rätt redan från början? Man vaknar med en energi som ej är av denna värld, kroppen känns lätt och stark och man är laddad till tusen inför dagens utmaningar. Å sen går hela dagen som en dans, och allt man gör överträffar ens största förväntningar... Lördagen den 31 augusti var INTE en sån dag för mig! Framför mig hade jag Göteborgsvarvets Seedningslopp om 10 km i Växjö. Hade rekat banan kvällen innan, ätit gott och sovit bra på Stadshotellet i stan. Jag visste om att mina ben var ordentligt trötta, speciellt i låren. Men jag hade vissa förhoppningar om att kanske kunna fixa ett personligt rekord på denna flacka och snabba bana. Nån timma innan start tog jag en lätt joggingsrunda för att testa formen och värma upp lite. Benen var tunga! Hela kroppen var tung och jag började svettas kopiöst - efter 600 meter!!! Det var ett fruktansvärt tungt formbesked men jag gav mig den på att försöka fixa loppet i alla fall. Allt under timman skulle jag vara nöjd

Då har jag gjort mitt livs första Göteborgsvarv - tillika min andra halvmara. Det var varmt, det var svettigt men det var en härlig löparfest! I området runt start och mål trängdes löpare och publik med varann. Musiken från jättehögtalarna hördes vida omkring och blandades med ljudet av helikoptern som skulle följa elitgruppen. Stämningen var på topp och första gruppen släpptes iväg exakt 13:00. Då var det drygt två timmar kvar till min start, i grupp 18. 64.000 anmälda löpare! En svindlande siffra. Och alla dessa förväntansfulla människor bildade en lång, lång orm genom hela den 21.097,5 meter långa banan. Och jag var en av dem... En av dem som faktiskt tog mig runt oxå. Efter att ha hämtat ut nummerlapp och chip så satte vi oss under Slottsskogens skuggande träd och åt en sallad. Solen lyste från en nästan molnfri himmel och temperaturen låg på tryckande 28 grader. Jag tog det väldigt lugnt. Vi hade cyklat 14 km precis innan så det var gött å äta och koppla av där på filten. S

Hej! Nu tittar jag in här igen. Börjar med att gnälla lite - och vill du hoppa över det så gå till nästa stycke som handlar om träning. :-) Det har varit lite tungt den senaste tiden efter cykelolyckan i början av oktober 2012. Och mitt gamla diskbråck, det känns av en del det också. Men ryggsmärtorna är långtifrån dom jag hade 2011, så jag är övertygad om att styrketräningen på gymmet ger resultat även om inte ryggen är riktigt vad jag önskar. Annars är det nog huvudet som är värst just nu. Ständigt tungt, ofta jobbig och intensiv värk - och efter ett arbetspass som kräver en hel del koncentration så är jag i det närmaste helt slut när jag kommer hem och humöret är inte det bästa. Då har jag fått gnälla lite över det då... Jag tränar på så gott jag kan i alla fall. Det har blivit en hel del promenader men även några löpningar och jogg under vintern. Har hållit igång med löpningen under hela den kalla årstiden och kört ett utelöp nästan varje vecka + löpband på gymmet. Det sistnämn